torsdag 10 november 2011

1984



Det var inte meningen att 1984 skulle användas som en handbok...






söndag 17 juli 2011

Nekade medborgarskap retroaktivt?



Diskriminering är något oerhört upprörande eftersom det bryter mot de mänskliga rättigheterna. Att bli illa behandlad p.g.a antingen ens kön, religion eller bakgrund är något som inte hör hemma på denna planet. Vi är alla olika redan från födsel men har fortfarande samma mänskliga behov. Våra skillnader ska ses som egenskaper som förgyller våra möten med varandra inte tvärtom.

Temat för denna artikel är alltså diskriminering. Fallet jag tar upp utspelar sig i Dominikanska Republiken (DR).

Först lite fakta: Dominikansk medborgarskap tilldelas till alla de som föds på Dominikansk mark. Reglerna om medborgarskap grundar sig på territorialprincipen (i Sverige har vi härstammningsprincipen). Man kan även få medborgarskap om åtminstone en av föräldrarna har ett dominikanskt medborgarskap eller om man vistats i landet i minst 5 år.

Det som har hänt eller händer sedan en lång tid tillbaka är att haitier diskrimineras dagligen och systematiskt i DR. Även om de utgör en stor minoritet i landet får de inte ta del av de möjligheter en "hundraprocentig" dominikan kan ta del av. Exemplevis, är möjligheten att gå på universitet begränsad till bara de med ett giltigt medborgarskap. Det sorgliga är att många av dessa haitier i verkligheten har rätt till ett giltigt dominikanskt medborgarskap men har blivit nekade till ett med förklaringen att deras föräldrar vistas i landet illegallt eller att de inte finns i deras register! Tusentals haitier kämpar idag för att få ett giltigt medborgarskap i landet. Många har levt där sen de föddes eller är t.o.m andra eller tredje generationen födda i Dominikanska republiken.

Livet för en haitier i DR är inte lätt. De tvingas bo i slummen och är oftast inte läs- eller skrivkunniga. Många är utsatta för förebyggdsbara sjukdomar och är oftast undernärda. De särskilt utsatta är barnen. Det finns knappt jobb för deras föräldrar och snart är det dags för de att börja jobba. Man skulle kunna tro att det enda hoppet om en ljus framtid är utbildning. Men även där är det stopp idag eftersom regeringen kräver ett dominikanskt medborgarskap för universitetsstudier.

Redan 2005, fick DR ett varningens finger av den Internationella domstolen för diskrimineringen av sin befolkning men det ledde bara till hårdare och strängare lagar. Det har gått så långt att man börjat neka någon medborgarskap om hon/han har ett namn som klingar haitiskt. Det har även talats om att man har nekat haitier medborgarskap retroaktivt! För mig är det hela oacceptabelt. Det handlar inte heller bara om "fattiga" haitier. Det handlar även om haitier i alla samhällsklasser. Det är lärare, advokater, läkare och ingenjörer som riskerar att bli statslösa. Har man inget ID när immigrationspolisen kontrollerar kan man tvingas bli utvisad ur landet.

Om du vill läsa mer. Minority Rights Group International (MRG) har uppmärksammat detta länge och har skrivit en omfattande rapport i ämnet (Migration in the Caribbean)

Artikeln är "inspirerad" av följande dokumentär från Al Jazeera: Stranded: The stateleless Haitians

fredag 15 juli 2011

Sarkozy är inget undantag




Man skulle lätt kunna tro att de forna kolonialmakterna släppt taget om sina ex-kolonier och att kolonialism tillhörde något man läste om i historieböckerna. Dessvärre, skulle man inte se till sanningen om man inte trodde att det fortfarande pågår men under subtilare former.

Exempelvis, ser man fortfarande hur Frankrike i hög grad följer de gamla intressena idag. Barbro Hedvall, tidigare politisk kommentator på Dagens Nyheter, skriver i en kort och välskriven artikel att "de gamla banden till före detta kolonier" är "allt mindre synliga men likväl hållfasta".

För att läsa hela artikeln, klicka här.

Årets hittills största utrikespolitiska händelse



För snart en vecka sedan kom jag hem från Almedalsveckan på Visby. Jag âkte dit som representant för Utrikespolitiska föreningen Linköping. Förutom allt nätverkande och alla intressanta seminarier jag varit på är det särskilt en debatt jag vill belysa.

Utrikespolitiska förbundet (UFS) hade tillsammans med Utrikespolitiska institutet anordnat en debatt med de våra ungdsomsförbund (cuf, muf, ssu, luf, kdu, sdu, ung vänster och grön ungdom). Debatten handlade mestadels om framtidens utrikespolitik eller rättare sagt Sveriges utrikespolitik. Aftonbladets Anders Lindberg gav debatten hela 4+. Han noterade också att det fanns en hel del skillnader mellan de olika ungdomsförbunden.

Innan debatten började inledde UFS tidigare ordförande Fridan Vernsdotter med att konstatera att årets hittills största utrikespolitiska händelse var och är fortfarande Den arabiska våren. Detta baserades på UFS egen undersökning som genomfördes vid UFS tält, där man frågade ett hundratal förbipasserade om vad de ansåg har varit årets största utrikespolitiska händelse. Den är alltså inte vetenskapligt baserad men hyffsat pålitlig måste jag säga.

Intressant fakta är att vi hade bland den stora skara massan som kommit, Inga-Britt Ahlenius i publiken!

För att se hela debatten, klicka här.

måndag 14 mars 2011

Sydafrikas president hotad utan att det står något i tidningarna? Något stämmer inte här...




Jacob Zuma, Sydafrikas President, besökte Paris förr förra veckan (3 mars) men var det någon som läste om hotet mot honom?
Nej, för det skulle inte få komma ut. Sanningen var att precis innan folk skulle evakueras, hade en ung man precis ställt en fråga Zuma inte kunde svara på och för att avleda journalisterna meddelar man att av säkerhetsskäl måste alla utrymma lokalen...

Kort sagt, kan man säga att varken Zuma eller någon annan i hans staff var riktigt förberedda på att frågorna som skulle ställas till honom skulle handla om Côte d'Ivoire...

För att se filmen: Zuma i Paris (scenen strax innan Zuma blir avbruten, 5:45)

onsdag 2 mars 2011

Ny styrelse till CUF Linköping


Igår hade CUF Linköping sitt årsmöte och jag fick återigen förtroendet att sitta kvar som ordförande. Till den nya styrelsen valdes även följande ledamöter: Ellenor Svensson, Daniel Hedqvist, Esbjörn Rundberg och Lina Cederlöf.

Vi avslutade mötet med ett pass bowling, där jag för övrigt höll mitt löfte på minst 100 poäng och vann därmed första rundan men förlorade första platsen i andra rundan till Daniel som kom ifatt mig.

Allt som allt, känner jag att vi har ett starkt gäng och ser fram emot att få jobba med den nya styrelsen!

fredag 25 februari 2011

Hans Dahlgren lämnar S för C


I dagens UNT kan man läsa om varför Hans Dahlgren valt att lämna Socialdemokraterna för Centerpartiet.

Hans Dahlgren är f d ordförande i Gamla Uppsala S-förening och f d chef för det politiska stödet i riksdagen för Socialdemokraterna 2005–2009 åt Göran Persson och Mona Sahlin.

Han skriver bl. a., att Centerpartiet är ett parti där civila ­gemenskaper, individen och underifrånlösningar står i centrum. Han menar att Socialdemokraterna inte är i kontakt med människors vardag, eller för den delen framtidens utmaningar i Sverige. I Centerpartiet ser han däremot ett parti i rörelse som tar sig an framtiden ­genom att se verkligheten som den är.

Mitt favorit citat från texten handlar om socialförsäkringssystemet och där Hans betonar vikten av att sätta individen i fokus för att: "Socialförsäkringarna skall vara studsmattor tillbaka till arbetslivet och inga hängmattor."

Välkommen Hans!

fredag 11 februari 2011

Historisk dag när Mubarak avgår efter 30 år

För cirka en timma sedan rapporterade TV-kanalen Aljazeera att president Hosni Mubarak avgått. Makten i Egypten har lämnats över till de väpnade styrkornas högsta råd, landets militära ledning. Meddelandet gavs i tv av vicepresident Omar Suleiman.

Hundratusentals demonstranter på Befrielsetorget i Kairo ropar ut sin glädje. Jag själv kan inte föreställa mig hur stort detta är. Bara igår höll Mubarak ett tal i TV och förklarade att han skulle fortsätta som president fram tills nästa val och sen avgå. Detta utlöste självklart ett stort missnöje och ilska bland de som samlats på Befrielsetorget och väntat på att han skulle annonsera sin avgång.

Men den egyptiska befolkningen lyckades slutligen nå sitt mål. Genom att mobilisera sig och göra sin röst hörd, efter flera dagars protester, har de tvingat diktatorn Mubarak att avgå efter 30 års av vanstyre. Detta visar vilken makt folket har.

I den bästa av världar ska makten utgå från folket, och regeringen ska vara folkets främsta företrädare...=)

Vi har fortfarande många länder som styrs odemokratiskt på denna kontinent. Frågan är vilket land som står på tur nu?

söndag 30 januari 2011

Min blogg har analyserats!


Daniel Giertz, en partivän, har en hemsida där han analyserar och studerar hemsidor. Den senaste studien han gjorde heter "Analys av webbplatser utifrån kommunikationsaspekter".

För den studien har han valt tre Centerpolitiker:


För att läsa hans analys, gå in på Daniel Giertz

söndag 16 januari 2011

President Ben Ali lämnar landet... med 1,5 ton guld i bagaget!


År efter år har Tunisiens President Zine el Abidini Ben Ali levt som en maffia-kung i landet. Korruption och förtryck var en del av vardagen. Nu bara dagar efter att president Ben Ali flytt landet har det visat sig att han lyckats få med sig 1,5 ton guld från landet. Summan motsvarar ca 45 miljoner euros. Detta visar att han tar vad han kan så länge han kan. Värre girighet är nog svårt att hitta. Källor tror också att President Ben Ali fått hjälp av Libyens ledare Al-Gaddafi att lämna landet. Man menar att han inte hade kunnat lämna landet utan hjälp utifrån med tanke på den kaotiska situationen.

Tunisien beskrivs lättast som "en polisstat under en illa omtyckt och åldrande ledare och en ung befolkning som saknar jobb, pengar, yttrandefrihet och bostäder". Nästan hälften av befolkningen är under 30, många högutbildade är arbetslösa och matpriserna har ökat med ca 40%. Det kan tyckas överraskande för vissa att det inte har talats om Tunisiens problem innan revolten i december förra året.

Detta beror inte på att journalister eller reportrar inte gjort sitt jobb eller att information inte kommer fram. Det beror helt enkelt på att det inte funnits något intresse från västvärlden. Man skulle faktiskt kunna jämföra Ben Ali med Vitrysslands diktator Alexander Lukasienko. Skillnaden är bara den att Ben Ali åtminstone haft Västvärldens stöd (fram tills nu). Man trodde sig ha Tunisien som en allierad i kampen mot extrem-islamistiska länder. För bara ett par månader sedan var Ben Ali fortfarande "vän" med Frankrikes president Sarkozy(se bild ovan). Det har länge varit känt att Sarkozy gärna behåller goda relationer med sina ex-kolonier, såsom Tunisien och Gabon, även om de ses som odemokratiska. Men efter att ha sett omvärldens reaktioner, beslutade Sarkozy till slut att han inte kunde ta emot sin forne vän, Ben Ali, när han sökte flyktplats i Frankrike i fredags.

Min första tanke är att vi i väst tar för mycket hjälp av media när vi försöker förstå länders akuta behov. Exempelvis, är ett land demokratiskt så länge det inte tas upp på ett reportage i Aktuellt eller TV4 Nyheterna. Man glömmer bort att nästan hälften av världens länder fortfarande lever odemokratiskt. Enligt Freedom House har Tunisien 6 poäng på en skala från 1 till 7 där högst betyder minst demokratiskt. I samma båt hittar vi också Vietnam, Zimbabwe, Kongo och Afghanistan. Ben Ali har suttit som President sedan 1987, fem mandatperioder! (han tog bort tidsgränsen).

Det är dags att vakna journalister. Ta ert ansvar och skriv om viktigare saker än Carl Philips romans med Sofia...

Källor: le Monde, SR, LA Times

söndag 9 januari 2011

Utnyttjandet av våld i retorik


Det har nog inte undgått någon att det skett ett iskallt mordförsök på kongressledamoten Gabrielle Giffords från Arizona lördags kväll. Giffords skulle precis tala inför en grupp supportrar utanför en stormarknad i Tucson, när hon sköts i huvudet från nära håll. Giffords överlevde men ligger nu på sjukhus där hennes tillstånd fortfarande är kritiskt. De sex som hittills bekräftats döda är federala domaren John Roll, en nioårig flicka, en 30-årig medarbetare till Griffords samt tre pensionärer.

Det som oroar mig mest är att detta kan vara en följd av Amerikanarnas egen våldsamma retorik. På senare tid har man känt av ett hårdnande politiskt klimat i USA. Ett exempel är förra Alaska guvernören Sarah Palin, som också är en av fronfigurerna i Tea party-rörelsen. Efter att Obamas sjukvårdsreform gick igenom lade hon ut ett meddelande på sin facebook där hon uppmanade sina supportrar att inte deppa över resultatet, att de skulle organisera sig, att skjuta och skicka tillbaka de som röstat för reformen. Hon menade att reformen var omöjlig att genomföra och att förstatligandet av sjukvården inte var folkets vilja. Samma dag kunde man också läsa detta på hennes twitter-konto: "Commonsense Conservatives & lovers of America: "Don't Retreat, Instead - RELOAD!" (länk).

Hennes ordval är allt annat än pacifistiskt. Hon skriver också att det här bara är första salvan... En salva är när artilleri eller eldvapen samtidigt eller i snabb följd avskjuter ett antal projektiler mot samma mål. Inte nog med detta så har hon även lagt upp en karta (SarahPAC, se ovan) över de demokrater som röstat för reformen i de delstater som hon och John McCain höll under valet 2008. Delstaterna är markerade med ett kikarsikte.

Min åsikt är att Palin tilltalar sina supportrar på ett sätt som man skulle kunna tilltala en armé. Problemet är att hennes supportrar inte är tränade som en armé. En supporter som är mentalt instabil kan triggas att gå från ord till handling. Kan detta ha varit fallet i Tuscon? Det finns supportrar som stödjer henne och säger att hon trots allt bara är en jägare som använder sig av ett språk hon är van vid. Tar Palin bara ställnng eller triggar hon till våld?

Vad tror ni?

(Ironiskt nog så användes retoriken i Antiken till att hitta lösningar på problem utan att behöva tillgripa fysiskt våld)

Källa: Huffingtonpost, cbsnews,

lördag 8 januari 2011

Sudan - ett land eller två?

Krigets orsak mellan det muslimska norra Sudan och det kristna/animistiska södra Sudan härstammar bland annat i att den södra delen av landet känt sig politiskt och ekonomiskt marginaliserat. Många från södra delen tror att de etniskt eller religiöst skiljer sig från de arabiska och muslimska i norr. Man tror också att högkonjunktur och utveckling bara gynnat de i norr, speciellt Khartoum eliten.

Ett fredsavtal (Comprehensive Peace Agreement, CPA) skrevs år 2005 under av regeringen och motståndsarmén SPLM/A (Sudan People’s Liberation Army/Movement) med vilket man önskade att sätta punkt för ett inbördeskrig som pågått i 21 år. Fredsavtalet ledde till att den södra delen av landet fick större politiskt inflytande samt lovades en folkomröstning om självständighet under år 2011. Folkomröstningen hålls imorgon den 9 januari, 6 månader innan fredsavtalet CPA går ut. Parterna enades också om hur sudanesiska olje- och gasreserver skulle delas mellan centrala myndigheter och regionerna i söder.

Men redan innan kriget mellan nord och söder var avslutat, drabbades landet av en ny stor konflikt i Darfur-regionen. De viktigaste rebellgrupperna i regionen är Den sudanska befrielserörelsen (SLM/A), den nomadiske Janjaweed-militären och Rättvisa- och jämlikhetsrörelsen (JEF). I likhet med SPLM/A i söder, vill Darfur-rebellerna få större politisk och ekonomiskt inflytande i sin region. De menar på att regionen blev förbigången vid fördelningen av olja– och gasresurserna.

När TV-kanalen Aljazeera intervjuade den Sudanska Presidenten Omar al-Bashir i fredags berättade Bashir att stabilitet i söder är enormt viktigt eftersom eventuell instabilitet i söder påverkar situationen i norr. Han menar också att "om det är krig hos din granne kan du omöjligt finna frid".

Jag är själv väldigt tveksam till hur utgången kan leda till ett mindre konfliktartad land. Vad säger att ett delat land blir ett mer fredligt land? Kommer befolkningen att kunna acceptera slutresultatet fullt ut? Hur tacklar man egentligen situationen i det oljeproducerade-området Abyei? Hur ska man fördela oljeinkomsten? Har man funderat över hur detta kommer att kunna påverka grannländerna? Det är bara några av många obesvarade frågor som landet måste ta tag i förr eller senare men som borde ha besvarats för länge sen...

Källa: Globalis, Aljazeera

torsdag 6 januari 2011

Vad vet vi egentligen om andra länder?


Jag har funderat länge på att skriva om händelser utanför Sverige men Valet 2010 krävde att jag lade ner det mesta av min tid på inrikes nyheter. Och efter valet visste jag inte riktigt var jag skulle börja...

Internationella händelser har alltid intresserat mig och det finns så mycket att skriva om. Var börjar man? Eftersom jag måste börja någonstans, väljer jag att inleda med en tillbakablick av 2010 i världsnyheter:
  • Haiti drabbades av en jordbävning med magnituden 7,0 på momentmagnitudskalan (cirka 7,8 på richterskalan). Och enligt en fransk expertrapport är FN-anställda på Haiti den troliga smittkällan för koleraepidemin som tagit över 2000 människoliv i landet.
  • BP utlöste Nordamerikas största miljökatastrof hittills när deras olja läckte ut i den Mexikanska golfen.
  • Vulkanutbrottet vid glaciären Eyjafjallajökull på Island skapade kaos i den internationella flygtrafiken.
  • Spanien vann Fotbolls-VM 2010 (+ vuvuzelas och Shakiras låt Waka waka)
  • Översvämmningen i Pakistan var en av de största naturkatastroferna ett land drabbats av. Även om antalet döda inte var lika högt som i Haiti, är den materiella förödelsen där vattnet dragit fram desto större.
  • Frankrikes President Nicolas Sarkozy ville utvisa alla romer ur landet. Detta ledde till stora konflikter med EU, särksilt med EU-kommissionären Vivianne Reding som liknade Sarkozys utvisning av romer med deporteringarna under andra världskriget...
  • Fredspristagaren Aung San Suu Kyi som hade suttit i husarrest i flera år släpptes ut i lagom tid efter att militärregimen hållt sitt odemokratiska val.
  • USA skrev historia när President Barack Obama fick med sig kongressens representanthus till att rösta ja till sin sjukvårdsreform. På julaftonen, antog den amerikanska senaten det lagförslag som ger sjukförsäkring till tiotals miljoner amerikaner som tidigare varit oförsäkrade.
  • Kina förbjöd den fängslade demokratikämpen Liu Xiaobo att åka till Oslo för att ta emot sitt fredspris. Resultatet blev att stolen Xiaobo skulle ha suttit på förblev tom under hela ceremonin. (Ordet stol censurerades på nätet i Kina)
  • Wikileaks grundare Julian Assange, blev troligen världens mest jagade man efter att ha lagt ut sekretessbelagda uppgifter på wikileaks hemsida, uppgifter eller hemligheter som skulle skada USA:s anseenede och internationella förbindelsesr. Samtidigt som han misstänktes för våldtäkt i Sverige, jagades han av USA för troligt spioneri.
  • Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, blir Time Magazines Person of the Year.

Självklart hände miljontals andra saker också, men detta var de stora världsnyheterna jag minns...=)

lördag 1 januari 2011

Nytt år och nya tankar


När är ett bra tillfälle att börja om eller att ta igen? Jag har länge velat fortsätta mitt bloggande sedan jag tog ett uppehåll mitt under valrörelsens mest stressande period. Det var inte ett riktigt frivilligt uppehåll, det var nog mer forcerat p.g.a tidsbrist.

Nu är jag i alla fall tillbaka.

Välkommen 2011. Jag är redo!