Aldrig nånsin har jag känt mig så hånad och förnedrad...

Den här videon har skaffat sig över en miljard fiender.

Aldrig nånsin har jag känt mig så hånad och förnedrad av en så rasistisk och sexistisk video. Rasistisk för att den attackerar asiater och sexistisk för att den porträtterar kvinnan som dum och löjlig.

Hela låten och videon är en symbol för västvärldens urgamla syn på den orientaliska sfären. Den asiatiska kvinnan som en skör, sårbar och svag figur. Underkastad. Bara till för den stora, dominanta och starka vita mannens lek och tillfredsställelse. Att den här synen lever kvar visar att vi har en lång väg kvar att gå. Vi har till och med gått tillbaka i utvecklingen.

Usch och tvi, jag mår så dåligt av den här videon. Att de kan generalisera en hel världsdel på det sättet! Bara äckliga klyschor!  Och Levy Tran - vilken skam! 

Jag hoppas att gruppen tar tillbaka videon och ber om ursäkt för att ha förolämpat ett helt asiatiskt släkte! De vill tydligen också att vi ska tro att de INTE är rasister eftersom de själva säger att de "love everyone no matter what race, religion, or sexual orientation." Nedan kan du läsa hela deras text till videon.*

Klockan är efter fyra på morgonen. Jag är trött och arg. Jag hoppas på en bättre dag imorgon...

---------------------------------------------------------

*Publicerad den 29 jul 2013

This is Day Above Ground reposting this video with a new description as a response to all the comments we received on this video. We appreciate all the criticism and support. Our song "Asian Girlz" was not written with any malicious, hateful, or hurtful intent. We know it is racy and does push the boundaries further than other songs out there. Understand that we do not promote or support racism or violence. We love everyone no matter what race, religion, or sexual orientation. Please respect our decision to delete any violent, insensitive, or hurtful comment and also one that supports racism. We hope that we can continue with our lives with much love and peace.

Jag kandiderar till Europaparlamentsvalet 2014

Sedan ett par dagar är det officiellt att jag är bland de 90 centerpartister som vill kandidera till EP-valet 2014. Medlemsomröstningen sker mellan 15 augusti och 15 september och då har alla medlemmar i Centerpartiet möjlighet att rösta fram de kandidater som de vill ska företräda Centerpartiet i Europaparlamentet.  

Jag vill med detta blogginlägg berätta:

• vem jag är och varför jag tror att jag är en bra kandidat för Centerpartiet
• min vision för EU
• om utmaningar för EU och vilken riktning jag vill att EU ska ta i framtiden. 

Vem är Julie?

Jag är född och uppvuxen i Eskilstuna men linköpingbo sedan -98, med några års uppehåll i Frankrike och USA för studier. Jag har en dubbelexamen (Bachelor of Arts, summa Cum laude) i internationella relationer och internationell ekonomi. Jag skriver för närvarande en masteruppsats om EU:s migrationspolitik, samtidigt som jag arbetar som politisk sekreterare på Landstinget i Östergötland. För mig har det internationella engagemanget varit det som drivit mig framåt i alla mina livsval och lett mig till att förstärka mina kunskaper om EU på senare tid.

Mina erfarenheter och styrelseuppdrag inom Centerpartiet innefattar nästan alla nivåer och syskonorganisationer, vilket har gett mig en bra inblick i den politiska organisationen och fördjupad kunskap inom flera politiska områden. Idag är jag bl.a. förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter, ordförande för Centerstudenter International och ledamot i omsorgsnämnden i Linköping Kommun. Får jag förtroendet att representera Centerpartiet i EU-valet, kommer jag att, likt mina tidigare och nuvarande uppdrag, ge allt! 

Min vision för EU

För mig är det jätteviktigt att EU först och främst förknippas med fred. Utan fred kan vi inte uppleva frihet. Friheten att leva ett liv utan förtryck. Att EU:s sex grundare (Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Italien) frivilligt valde att lösa sina problem genom samtal och beslut, genom skapandet av Kol- och stålgemenskapen, istället för att ta till vapen, är för mig en signal på att EU i grund och botten är en bra och nödvändig organisation. I och med det samarbete som växte fram med Romfördraget blev länderna alltmer beroende av varandra och EU har på ett sätt blivit en garanti för varaktig fred. EU ska utan tvekan finnas kvar, enligt mig, men det finns mycket att förändra och förbättra!

Min vision är ett grönt, öppet och hållbart Europa!

• ”Grönt” för att miljötänket behöver genomsyra allt EU-arbete om vi ska kunna klara den globala klimatutmaningen. Redan idag är EU den internationella aktör som trycker på hårdast för att få till skarpare krav samt nya effektivare lösningar till våra miljö- och klimatutmaningar.
• "Öppet” för att jag tror att fri rörlighet ger människor goda förutsättningar att leva ett självständigt liv. Exempelvis, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna erkänner en rad personliga, medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter för medborgare och bosatta inom EU, och förankrar dem i EU-lagstiftningen.
• "Hållbart” för att vi behöver ett EU som tänker långsiktigt och kan hantera oväntade kriser, såsom dagen ekonomisk kris.  Viktigt att nämna är att inget av EU:s framgång och tillväxt hade varit möjligt om det inte vore för att EU-samarbetet lyckades förhindra ytterligare krig och konflikter i Europa.

Utmaningar för EU

1. EU:s storlek
2. EU:s migrationshantering
3. EU:s trovärdighet bland EU-medborgare

Förutom dessa frågor anser jag att de frågor som utgör utmaningar för EU och som ska prioriteras är miljö och klimat, skydd av individens integritet, medborgarnas levnadsvillkor samt internationella och humanitära insatser. Det är dock de tre första utmaningarna som kommer att bli mina prioriterade frågor.

EU:s storlek:

Jag vill se ett EU som trimmas till att bara syssla med den politik som kräver gränsöverskridande samarbeten och där EU har de rätta kompetenserna. Allt som kan lösas på lokal eller regional nivå, enligt subsidiaritetsprincipen, ska lösas där. Därför ser jag miljö- och migrationsfrågan som en stor och viktig fråga för EU att arbeta med för där är samarbete mellan medlemsländerna en nödvändighet. Med tanke på min akademiska bakgrund, kommer migrationsfrågorna få en central roll i mitt politiska engagemang.

EU:s migrationshantering:

Rätten att arbeta, studera, leva eller pensionera sig i ett annat EU-land ska inte begränsas på grund av vem du är eller var du är född. Fri rörlighet ger ekonomiska, kulturella, och sociala fördelar för både EU-länderna och dess medborgare. Därför behöver EU arbeta på att göra det ännu lättare att röra sig i praktiken, och inte bara på pappret!

Dessutom ser jag med fasa på den kamp som icke EU-medborgare möter för att komma in i EU. Det var inte meningen att EU skulle förvandlas till ett slags fort som hindrade människor i nöd att söka skydd. Detta måste ändras! EU ska präglas av öppenhet.

Vad som också gör migrationsfrågorna viktiga är att det är en fråga som enligt mig har kapats av extremhögern, som ser invandring som ett problem snarare än en naturlig process som pågåtts i tusentals år tillbaka. Det finns olika sätt att hantera migrationsfrågor och vi kan inte utgå från att invandring är ett problem. Vi behöver istället diskutera migrationsfrågor som ett övergripande område som går in i olika frågor, såsom arbete, studier, familjeförhållanden, etc. Där kommer jag snarare att ta debatterna än att låta partier som Sverigedemokraterna domminera i frågan.

EU:s trovärdighet:

Slutligen, en annan fråga som jag vill arbeta för är att synliggöra EU:s arbete. Både politiker och media har misslyckats med att föra ut EU-frågor på ett tillgängligt sätt.  Framförallt, känner många medborgare att EU inte går att påverka eller att EU inte berör dem. I motsatta förhållanden, finns det medborgare som tycker att EU lägger sig i för mycket (exempelvis, snus-frågan) eller petar i frågor som inte angår dem (exempelvis, övervakning av privata telefonsamtal) men kanske känner att de inte har möjlighet att påverka. Det här vill jag ändra på!

Jag vill göra det tydligare för medborgarna att många EU-frågor påverkar vår vardag och att vi kan påverka EU. Lika mycket som EU är viktigt för Sverige är Sverige viktigt för EU. De slutgiltiga besluten må tas i Bryssel, men förhandlingarna och diskussionerna fram till dess de tas, sker på hemmaplan och bland medborgare.

Medlemsomröstningen

En röst på mig under medlemsomröstningen innebär ett steg närmare visionen om ett grönt, öppet och hållbart Europa.  Europaparlamentet har också i det nya Lissabonfördraget ett större inflytande än tidigare och som EU-parlamentariker får jag större möjlighet att påverka i de frågor som jag anser är viktiga. Viktiga för dig och mig!

Tack för att du läste om varför jag kandiderar till EU-parlamentet 2014.

/Julie

Om att vara svensk

 

(Foto: Sweden.se)

Idag är det Midsommarafton. Även om jag inte firar denna dag på samma sätt som jag gjorde på lågstadiet, med små grodorna-dans runt midsommarstången, så känner jag mig ändå lite extra svensk en dag som denna. Det är en högtid som vi alla svenskar känner till, vare sig vi firar den slaviskt eller inte. Vi associerar den till sommar, blomsterkransar i håret, snappsvisor, midsommarstänger, sill och potais, folkdräkter, jordgubbar... och ja, fylla.

Är vi utomlands och ska berätta om svenska traditioner, finns nog Midsommarafton och Kalle Anka på Julafton högt upp på listan och är oftast något vi stoltserar med.

Född och uppvuxen i Sverige, kan jag inte annat än att kalla mig svensk. Men som svensk har även jag en bakgrund och en historia med mig i vardagen. Min identitet är så mycket mer än att vara svensk. Jag har föräldrar som är födda och uppvuxna i Kina och Vietnam. Jag har spår tillbaka till både Kambodja och Frankrike. Jag är mörkhårig och har bruna ögon. Jag är svensk.

Reser jag utomlands uppfattas jag annorlunda. I Frankrike har de en stor andel sydostasiater, vilket har med den franska kolonialtiden att göra. Franska Indokina hade områden mostsvarande dagens Vietnam, Laos och Kambodja. I Frankrike uppfattas jag som asiat. När jag studerade i USA ett år upptäckte jag en annan kategorisering. I USA tillhörde jag automatiskt "the Asian-American community". Det fanns inte på kartan att jag skulle kunna vara en fransyska eller amerikan. Därför är det så tryggt att jag bara kan vara svensk i Sverige. En svensk med rötter i Asien.

Vill passa på att dela med mig av en video som illustrerar hur det kan gå till när någon vill veta var jag kommer ifrån: What kind of Asian are you?

Trevlig midsommar!

Varje gång jag möter en Sverigedemokrat...

Varje gång jag möter en Sverigedemokrat, bekräftas och förstärks min uppfattning av dem, att vi står ifrån varandra på ALLA plan. Deras åsikter, människosyn, och agerande i olika sammanhang visar tydligt var de står. Deras utgångspunkt går ut på att utse en grupp människor som överlägsen en annan, istället för att inse att vi alla i grund och botten är lika mycket värda, med samma rättigheter och skyldigheter.

Att många av deras främlingsfientliga åsikter normaliserats bland befolkningen är skrämmande, ännu värre att de normaliserats bland många politiker (på båda sidorna). Att vi befinner oss i ett svårt läge, eller att vi lever i en ekonomisk kris ska inte innebära att vi gaddar ihop oss och skapar en "Vi-mot-dem-känsla". Populistiska politiker gör det lätt för sig och pratar om strängare gränser, om behovet av att skydda folket från invandrare, om faran i att tappa sin nationella identitet, etc. Istället för att agera som ledare förvandlas de till fegisar som omvandlar sin rädsla till hat - hat mot någon som inte gjort de själva något illa. Tvärtom är det oftast människor som kommer i nöden, från livshot, i hopp om frihet.

Politiker som skapar denna polarisering eller stigmatisering, saknar förmågan att tänka visionärt och modet att ta tag i de riktiga frågorna, det är total frånvaro av idéer och tankar. Därför agerar de populistiskt. De gör det så lätt för sig, tar den enkla men förvrängda sanningen framför den komplicerade men verkliga bilden. Det finns så många andra frågor att ta tag i: Hur får vi in den grupp som står längst från arbetsmarknaden, alltså dagens ungdomar och invandrare? Hur skapar vi ett starkare utbildningssystem som förbereder individen för samhället? Hur ska vi agera för att sänka det höga och stigande antalet ungdomar med psykisk ohälsa? Hur ska samhället planera för att bäst kunna ta hand om den åldrande befolkningen? Hur hjälper vi krigs- eller konfliktdrabbade länder för att deras befolkning ska få det skydd de har rätt till?

Listan är lång... och Sverigedemokraternas politik är långt ifrån den värld jag vill leva i!

Älska det du gör!

Rubriken "Älska det du gör" var utgångspunkten för mitt blogginlägg. Men referensen till den rubriken kommer ni inte att förstå förrän vid slutet av detta blogginlägg.... Så häng på....

Allt började för några månader sen, närmare sagt i februarimånad då jag var på ett evenemang som hette Ung Dialog, ett arrangemang av Linköping Kommun, där ungdomar fick träffa politiker, men där politkernas enda roll var att lyssna. Jag var där som politiker (sitter i omsorgsnämnden). Jag fick med mig mycket kloka saker men det jag vill komma till var att den dagen avslutades med en inspirationsföreläsning av en viss ung herre som hette David Törner. Vid den tiden visste jag inte att våra vägar skulle korsas månader senare.

När aprilmånad kommer får jag ett meddelande av en nära vän som säger att han känner någon som jag borde träffa. Jag är alltid öppen för att träffa nya människor så jag tackar självfallet ja till denna träff. Den första maj blev dagen för vår träff. Det visar sig att personen jag ska träffa är David Törner!

Det blev en trevlig och intressant träff. Samma dag visade David mig, min vän och min sambo sin nyinvigne Vasa Valley kvarter, som han grundat med fyra andra vänner. Vasa Valley är alltså en slags mini-mini version av Silicon Valley, där de lockar till sig kreativa entreprenörer som behöver ett kontor/en lokal.

 

Fr. v. Viktor Grindestam, David Törner, Tuncay Deniz, Alexander Grindestam

Några dagar senare i maj ser jag ett intressant blogginlägg som en klasskamrat delat. Den handlade om prestationsångest, och var väldigt intressant och jag kände igen mig mycket i artikeln och lärde mig massor. Jag började även läsa andra artiklar som bloggaren Hampus skrivit och fann att bloggen tog upp  många användbara tips om hur man lyckas i livet. Jag upptäckte sen att bloggen hette Framgångsbloggen - passande!

I alla fall så fortsatte tiden att löpa på och i juni kommer vi till den dag som ledde till detta blogginlägg. Den 3 juni får jag en inbjudan av David Törner till en föreläsning på Vasa Valley. Utan att veta vad det är för föreläsning så tackar jag ja. Det kändes bara som nåt som jag inte kunde missa. Jag fick med min kusin på det också.

Väl där, på Vasa Valley, möter jag vid ingången mannen bakom Framgångsbloggen, Hampus, tillsammans med sin vapendragare, Martin som driver Alfabloggen. Det visade sig att det var de som skulle hålla föreläsningen. Vilket sammanträffande att jag skulle möta personen bakom det blogginlägg som inspirerade och hjäpte mig att kanalisera min prestationsångest till en positiv drivkraft.

Fr. v.  Hampus Bergqvist, Martin Anderson

Ämnet de tog upp var: Hur blir man framgångsrik? De lanserade samtidigt sin bok Fuck Svenssonliv (som ej var färdig och som endast hade ett kapitel än så länge). Och det är här min rubrik kommer in. De talade om tre avgörande principer för formulan framgång+lycka. Dessa tre principer var:

• Du måste göra det du älskar
• Du måste göra det jävligt bra
• Du måste ha extrem uthållighet

Kort och gott men jävligt effektivt (om man ska använda deras språk...!)

När jag reflekterar på det jag hört under föreläsningen får jag en enorm drivkraft att fortsätta grotta ner mig i migrationsfrågor som är mitt största intresseområde just nu, vilket det också har varit sedan en längre tid (så inte bara för att min masteruppsats behandlar det ämnet). Men det jag tyckte var intressant var hur alla dessa unika och enstaka händelser som hänt nu under våren flätades samman till denna föreläsning, vilket utmynnade i att jag blev jättepeppad på att göra det jag verkligen brinner för: mänskliga rättigheter kopplat till migrationsfrågor. En annan sak var att jag också insåg att jag hade börjat på denna bana lite smått innan. Dagen innan föreläsningen skrev jag ett kort blogginlägg om det som intresserade mig mest: migration.

Det känns som om jag är på rätt väg att lyckas. Nu är det uthålligheten som gäller.

Tack för den bekräftelsen David, Hampus, Martin, Vinwar, Samuel och alla ni som lett mig till denna "uppenbarelse"!

Rätten att lämna men ingen skyldighet att ta emot

Några tankar om migration nu på söndagseftermiddagen:

Foto: Doug Murray

Den fria rörligheten är ett tecken på frihet och demokrati. Vi får ut så mycket av att kunna förflytta oss. Det kan handla om en resa från Linköping till Stockholm, eller en utvandring till USA. Det är ett hälsotecken att ett land tilllåter sin befolkning att lämna och återkomma till sitt territorium.

I västvärlden talar vi ofta om hur auktoritära länder låser in sina medborgare. Ett skräckexempel är Nordkorea. Människor kommer varken ut eller in.

Samtidigt pratar vi om möjligheten att kunna söka sin lycka vart man vill. Vi marknadsför de demokratiska länderna som den destination med bäst möjlighet till ett bättre liv. Vi kan ta EU som ett exempel. EU utses ofta som en exceptionell demokratisk region vars syfte är att förse sina medborgare med fred och frihet. Vi vill gärna att andra länder liknar EU.

Ändå försvårar vi för människor att komma till EU. Dessa människor som vi lyckats övertala att lämna sitt land för att söka ett bättre liv någon annanstans. Till ett demokratiskt land. Till ett demokratiskt samhälle. Till EU. Det är dem vi hindrar att komma in. Vi ställer krav för inträde och sätter upp strikta gränser.
Det är komiskt. När de väl lyckats lämna sina länder, när de fått möjligheten att lämna sitt land, då stänger vi dörrarna.

Rätten att lämna ett land, matchas inte upp med skyldigheten att ta emot. Flyktingar är dock ett undantag. Där är länder skyldiga att ta emot.

Frågan är komplex. Men vi kan ändå konstantera att det inte går ihop när de länder som kämpat för att andra länder ger sina medborgare rätten att kunna röra sig fritt, nu också beklagar sig över den ökade invadringen...

Det franska presidentvalet är redan avgjort

Det här var den artikel jag skrev för några timmar sedan på Newsmill men som ännu inte blivit godkänt:

Om några timmar avgörs det franska presidentvalet. Det är en stor dag som väntar de flesta fransmän idag. Jag har själv bott i Frankrike i flera år och följer den franska politiken nästan dagligen. Har man bott i Frankrike under ett par år är det inte svårt att få sig en uppfattning av vad medborgarna tycker om politiken och diverse politiker. Kampen mellan François Hollande från Le Parti Socialiste (PS), det franska socialistpartiet och nuvarande President Nicolas Sarkozy, kandidat för l'Union pour un mouvement populaire (UMP), det högerkonservativa partiet, är egentligen redan avgjord. Jag vet att jag låter självsäker men det finns flera delar som tyder på detta.

För det första, har Nicolas Sarkozy haft väldigt dåliga opinionssiffror under sin mandatperiod. Till viss del har det att göra med den finansiella krisen men också på grund av de omständigheter som hade att göra med bl.a. Bettancourt-affären och Frankrikes band med diktaturregimerna i Nordafrika. I Bettancourt-affären har det framkommit att Nicolas Sarkozys valkampanj från 2007 fått finansiering av l’Oreal-arvtagerskan och en av världens rikaste kvinnor, Lillian Bettancourt. Det handlar om 150 000 euros! Arvtagerskan ska dessutom ha fått förmånliga skattereduktioner runt denna period. Allt detta framgår i de olika rättegångar som pågåtts i ärendet. När det handlar om relationerna med bl.a. ex-diktaturledarna Ben Ali och Hosni Mubarak, har det framgått att ett antal franska ministrar fått resor erbjudna av dessa regimer. Frankrikes förra utrikesminister Michèle Alliot-Marie fick avgå efter att nyheten kom ut i media. Dessa två exemplar är bara en bråkdel av det som har pågått under Sarkozys mandatperiod.

Jag har läst runt lite bland de artiklar som finns på Newsmill angående valet och det som förvånar mig mest är den artikel skriven av Helena Rivière (samma person som skrev artiklarna ”Arbetslösa borde vara tacksamma för hjälpen” och ” Inga barn går hungriga i Sverige”). Hennes rubrik är ”Sarkozy är den överlägset bästa presidentkandidaten”. Det hon börjar med är att rada upp de kvalitéer Sarkozy har enligt henne och säger att de rykten om att han vore en ”Monsieur BlingBling” är falska. Hon försvarar honom till och med genom att säga att han ändå försökte rädda sitt äktenskap när han åkte iväg på en lyxyacht direkt efter sin valseger. Men sen när har Sarkozy brytt sig om äktenskapets heliga förbund? 1996 gifte han sig med Cécilia Ciganer-Albeniz, kvinnan som han tidigare hade vigt när han var borgmästare av Neuilly. Då skulle hon gifta sig med Jacques Martin, Sarkozys goda vän! Dessutom fortsätter hon att ta hans försvar genom att rada upp de löften har inför kommande mandatperiod. Det vore väl också lämpligt att visa på det Sarkozy har uträttat under sin tid ? Det är absoult svårare men mycket relevant. Vem som helst kan berätta om alla de visioner som Sarkozy har inför sin nästa mandatperiod. Men vad har han egentligen uträttat förutom att stigmatisera ivnvandringsfrågorna? Eurokrisen löstes till stor del tack vare Angela Merkel måste jag ändå påstå.

Nu till min andra poäng som menar att Hollande vinner för att många som kommer att rösta idag kommer att rösta emot Sarkozy, och inte för Hollande. Vinner Hollande beror det till stor del för att folk var missnöjda med Sarkozy. Hollande är egentligen inte det bästa alternativet. Men det är ändå det mest rimligaste att rösta på med tanke på den situation Frankrike befinner sig på. Simon Palme skriver klokt när han säger att Francois Bayrou, kandidat för Mouvement Democrate (MoDem), det franska centerpartiet, är den mest lämpliga politikern eftersom han är ”den enda som med kraft framhållt att skulderna måste hållas nere.” Dessutom, har François Bayrou ”en sund inställning till såväl ekonomi som individens frihet.” När jag menar att det är det mest rimliga alternativet så menar jag att även om franksa folket hade velat se Bayrou vinna, så hade det i alla fall inte varit möjligt. Centern i Frankrike har inte samma väljarbas som i Sverige. Där är väljarna inte centerväljare i den mening att de stödjer sitt parti traditionsenligt vid de flesta val. Centern i Frankrike har historiskt antingen fått sina röster från vänsteranhängare som inte är nöda med vänstern men som inte vill rösta på högern och tvärtom för högeranhängare. Centern har alltså inga ”trogna” väljare. Till sist, kan inte Sarkozy räkna med att kamma hem många röster från extremhögern Le Fron National (FN). Där har ledaren Marine Le Pen redan gått ut med att hon röstar blankt. För mig är det en signal till hennes anhängare att göra detsamma.

Min slutsats är kort och gott att François Hollande vinner det franksa presidentvalet. Det är inte min favoritkandidat, men är valet mellan honom och Sarkozy, föredrar jag Hollande som Frankrikes nästa president