 |
| Foto: Abdoul Karim Saidou |
Här kommer ett omfattande inlägg som beskriver det som händer i Burkina Faso sedan regeringens lagändringsförslag om att förlänga presidentens mandatperiod ytterligare 15 år. Jag skriver i kronologisk ordning. Jag har försökt ta in både nyheter och berättelser från vänner som bor i Burkina Faso. För att kunna se utvecklingen i bilder rekommenderar jag denna
länk.
Den 21 oktober gick Burkina Fasos regering ut med att de tänkte lägga ett lagändringsförslag (paragraf 37) som skulle innebära att president Blaise Campaoré kunde sitta ytterligare 15 år på sin post. Han hade redan suttit i 27 år! Detta fick befolkningen att rasa och mobilisera sig för att stoppa förslaget. Även oppositionen, det civila samhället och den katolska kyrkan var emot förslaget, liksom hela det internationella givarkollektivet.
 |
| Över 1 miljon demonstranter den 30 oktober |
Hela veckan fram till omröstningsdagen var folk ute på gatorna och demonstrerade. Den 30 oktober, samma dag som beslut om lagändring skulle ske, var hela huvudstaden Ouagadougou i kaos. Huvudstaden var i brand, parlamentsbyggnaden ockuperades, TV- och radiostationer attackerades, alla sändningar var nedsläckta och utländska familjer började evakueras.
Efter lunchtid, torsdagen den 30 oktober, kom det nyheter om att Blaise Compaorés era hade nått sitt slut. Han hade försvunnit och ingen visste var han var och hans yngre bror Francois hade arresterats vid flygplatsen. Källor berättade att militären tydligen gått över till demonstranternas sida och General Koamaé Lougué (arméchefen) proklamerade sig själv till interimpresident.
 |
| Demonstranter har nåt presidentens bror Francois hus |
Under dagen uppmanade presidenten till lugn och ro på regeringens officiella twitterkonto: ”Chers Compatriotes Burkinabè, je lance un appel au calme et la sérénité. BC. #Bukina #bf226 #lwili #faso”.
I landet rapporterades det att ordningssoldater öppnat eld mot demonstranter, att strider fortsatt framför presidentpalatset, och flera källor berättade att en man skjutits av kulor, samt att stadshuset och partiledningens huvudkontor hade brunnit upp i Bobo Diolasso, den andra största staden i landet.
Under eftermiddagen var det möte hos traditionelle mossikungen där oppositionsledare träffades tillsammans med militären för att diskutera det uppkomna läget. Samtidigt ute på gatorna pågick det förstörelse av såväl offentliga som privata byggnader.
På kvällen informerade chefen för generalstaben i Burkina Faso att parlamentet och regeringen var upplöst, att ett övergångsråd skulle tillsättas för att förstärka en återgång till det normala inom 12 månader, att utegångsförbud proklamerats från och med denna kväll och skulle gälla mellan 19-06 i hela landet. Oppositionsledare deklarerade tidigt att man inte nöjde sig med detta utan krävde presidentens omedelbara avgång.
Under natten höll presidenten tal och deklarerade att lagförslaget om att ändra konstitutionen inte längre var aktuell men att han tänkte sitta kvar under de kommande 12 månaderna med övergångsregering. Han upphävde även det proklamerade undantagstillståndet. Oppositionen krävde fortsatt att presidenten omedelbart skulle avgå.
Fredagen den 31 oktober deklarerade oppositionsledaren Zépherin Diabré i Burkina Faso i ett uttalande på förmiddagen att innan det kunde bli tal om att forma en övergångsregering var presidenten tvungen att avgå utan några villkor. En vän skriver att enligt oppositionsledaren måste en sådan övergångsregering vara sammansatt, organiserad och genomförd av politiska krafter, det civila samhällets olika delar, liksom armén. Diabré sa att man inte var beredd att göra någon kompromiss som skulle förråda det mandat som folket hade gett honom. Han uppmanade också folket att fortsätta protesterna och systematiskt ockupera offentliga platser i väntan på de instruktioner som skulle ges i efterhand. Han avslutade sitt uttalande med att citera de sista orden i nationalsången: ”Fäderneslandet eller döden – vi kommer att segra”.
Under hela dagen fortsatte demonstranterna att deklarera sina budskap framför ”l’Etat-Major des Forces Armées” ända fram till annonseringen av Campoarés avgång. Demonstranterna hade frågat armén att avsätta presidententen för annars skulle de till presidentpalatset för att konfrontera säkerhetsvakterna. Enligt uppgifter gick till slut majorschefen själv till presidenten för att vidarebefordra meddelandet om krav på hans avgång.
 |
| Demonstranter som vill se Blaise Campoarés avgång |
På eftermiddagen kom nyheter om att president Blaise Campoaré deklarerat att han avgår som statschef i Burkina Faso. Ledarskapet ska ha tagits över av General Gonoré Nabéré Traoré som fick i uppgift att så fort som möjligt anordna val.
Framåt kvällen uppmanade Diabré, oppositionsledaren, alla demonstranter att gå hem till sig och till alla dem som utnyttjat det allmänna kaoset till att roffa åt sig, att besinna sitt ansvar och istället börja hjälpa till att röja upp i förödelsen.
När jag följer diskussionerna som pågår mellan befolkningens unga aktiva observerar jag deras dilemma. De frågar sig om man ska skynda på valprocessen eller låta det ta den tiden det behövs för att reformera konstitutionen på djupet? Det hade talats om 90 dagar innan nytt val, men det behövs troligtvis minst ett år att skriva om konstitutionen. Risken att vänta för länge är att armén tar över makten. Man vill undvika att falla ner i politikers spel om att påskynda valprocessen för att själva komma till makten.
En ung politiker påminde oss alla om ett tal från den amerikanska presidenten Barack Obama som för bara en månad sedan talade om vikten av starka institutioner. President Blaise Compaoré talade istället om starka ledare. Den unga politikern påpekade dock att det viktigaste är ett starkt folk som kan ge båda delarna, starka institutioner och en stark ledare. En annan ansåg att landet behövde kompetenta jurister för att skriva om konstitutionen. En tredje hävdade att president Compaoré ville se landet rasa utan honom. En fjärde menade att landet inte ens behöver ett år för att skriva om konstitutionen eftersom landets institutioner och akademiker hade forskat tillräckligt om konstitutionen för att se vad som behövde ändras.
Lördagen den 1 november kom nyheten om att Burkina Faso fått en ny president. Dessutom sökte man en person som skulle leda arbetet för att så fort som möjligt genomföra val. Det var överstelöjtnant Tacouba Isaac Zida som valdes till att bli president under övergångsperioden.
Under dagen uppmanade Simon Compaoré, Ouagadougous förre borgmästare, alla, unga som gamla att gå ut på gatorna för att städa upp efter all skadegörelse.
Från en presskonferens med Le Balai Citoyen, kom ett mycket intressant klargörande from talespersonen Me Kam. Han påpekade att de inte ville se militären ta över landet: ”Vi bad armén att ta sitt ansvar därför att det var ett folkligt uppror och att ingen annan skulle ha kunnat klara av situationen. […] men det är inte efter att ha fått bort Blaise Compaoré som vi kommer att låta en militär styra oss”. Läs mer
här.
Oppositionen och civilsamhällets organisationer kallade därför till en marsch dagen efter, med start på Place de la nation. Syftet var att markera att man ville att transitionen skulle vara civil och demokratisk.
Söndagen den 2 november kom positiva nyheter in från vänner i Burkina Faso. De meddelade att överstelöjtnant Zida hade accepterats som ledare under övergångsperioden. Oppositionen var dock inte glada över att militären skulle spela en tung roll men visste samtidigt att det inte var lätt att hitta en civil person som alla läger kunde acceptera. Även den internationella medlargruppen för AU, FN och ECOWAS ville se en civil transition som följde den konstitutionella ordningen.
Det deklarerades att gränserna hade öppnats igen och att skolorna återtog sitt arbete på måndag. Utegångsförbudet hade förkortats och gällde endast mellan kl 22-06. En annan positiv nyhet var att Benins president nu offentligt hade deklarerat att han inte skulle försöka ändra grundlagen i Benin för att kunna sitta kvar en mandatperiod till.
Runt om i landet blev kraven på en civil ledning, som skulle utlysa och genomföra val mm, allt högre och tydligt artikulerade. Oppositionsledaren, däribland Bénéwendé Sankara, ska ha krävt att löjtnant Zida avgick och överlämnade makten till en civil transitionspresident. USA uppmanade även armén att ”omedelbart överföra makten till civila myndigheter”.
Under dagen skedde två märkliga utspel i Ouagdougou. Två personer – General Kouamé Lougué och riksdagskvinnan Saran Sérémé (ledare för oppositionspartiet PDC) –gjorde inom loppet av två timmar ett varsin utspel om att ta över transitionen. Lougué avvisades från TV-studion och Sérémé tilläts inte ens komma in i TV-huset.
Under eftermiddagen satt överstelöjtnant Zida i förhandlingar med de, i dåläget, tre viktigaste politiska partierna: Roch Marc Christian Kaborés från Mouvement du Peuple pour le Progrès (MPP), Zéphirin Diabrés från Union pour le Progrès et le changement (UPC) och Ablassé Ouédraogos från Faso Autrement. Samtalen handlade om innehållet och utformningen av den politiska nyordningen. Samtidigt satt ex-presidenten Blaise Campoaré med Elfenbenskustens president Alassan i möte under 3 timmar. Vad som avhandlades då är det ingen som vet eftersom inga mikrofoner fanns på plats.
Resultatet av överstelöjtnantens samtal med oppositionspartierna skulle redovisas på en presskonferens dagens efter. Förväntningarna var att man skulle berätta om en tidtabell för transitionen, och vem som skulle leda den. Dessutom väntade man sig att konstitutionen skulle återställas, eftersom den rent tekniskt inte blivit upplöst utan "bara" blivit suspenderad.
 |
| Zida med de tre oppositionspartierna |
Sten Hagberg, Honörskonsul för Burkina Faso, skrev på Facebook om sina tre funderingar kring valet av ledare för transitionen: 1) Det kunde inte vara en militär vid makten för det skulle leda till internationella sanktioner och indraget bistånd, vilket borde undvikas, 2) Det kunde inte vara det upplösta parlamentets talman eftersom han var en del av "système Compaoré" som befolkningen ville få bort, 3) Det kunde inte heller bli någon av möjliga presidentvalskandidater till valet nästa år. En transitionspresident borde inte kunna ställa upp i valet utan skulle vara neutral.
På måndagen den 3 november, skrev Sten Hagberg på Facebook att överstelöjtnant Zida hade gjort ett långt uttalande angående de senaste händelserna. Zida skrev att det handlade om att låta de som just nu arbetar för att få till stånd en övergång får arbeta ostört och att andra intressen än nationens måste stå tillbaka. "Makten intresserar oss inte", skrev han bland annat. Och han skrev också att "vi har ansvar för den här etappen" av övergången.
Under dagen berättade en vän från Benin att han såg på nyheterna på kanal Canal3 Bénin att de analyserade revolutionen i Burkina Faso. Journalisten André Dossa berättade då om betydelsen av en viss professor Loada, som genom sitt arbete på institutionen IGD, kunnat inspirera de unga att ta makten i sina egna händer och gå ut och påverka. Bland dessa ungdomar fanns de som ingick i programmet PYPA (Program for Young Africans) som jag föreläst för.
 |
| Tidigare borgmästaren för Ouagadougou, Simon Campoaré, har kommit ut för att hjälpa till med städningen |
Tisdagen den 4 november började landet se ut som förut. Vänner berättade hur överaskade de var av att se hur befolkningen på nolltid lyckats städa upp i staden. Så länge man inte passerade parlamentet eller Hôtel Azalaï, kunde man inte märka av den gångna veckans "revolution". Några svarta märken i gathörnen efter brända bildäck var dock synliga.
Under denna period uppmanades unga aktiva att vara med och påverka och leda landet i rätt riktning. De uppmandes att göra sina röster hörda. Det var ett gyllene tillfälle att påverka konstitutionen och reformerna för att inkludera unga och kvinnor. Det talades om en kvot för unga under transition. Det var helt klart en historisk process som inte skulle missas.
 |
| En uttömd Hotel Azalai |
På kvällen den 5 november avslutades mötet mellan ECOWAS och företrädare för oppositionen i Burkina Faso. Förhandlingarna skedde i närvaro av presidenterna Goodluck Jonathan (Nigeria), Macky Sall (Senegal) och John Drami Mahama (Ghana). Det före detta regeringspartiet CDP i Burkina Faso var ej närvarande. Under det mötet beslutades det att konstitutionen skulle återställas, att en person så fort som möjligt skulle utses som ledare för övergångsregeringen för att sedan forma en sådan som ska sitta ett år, att parlamentsval och presidentval skulle hållas innan november nästa år, att säkerheten skulle garanteras för förra regeringens medlemmar och parlamentariker, samt att i kommande samtal skulle alla samhällets grupperingar ska vara involverade. Mer går att läsa
här.
Lördagen den 9 november meddelade Sten Hagberg på Facebook att samtalen om övergången gick framåt. Han skriver att enligt ett utkast på Charta så ska det bli en 25-mannaregering som ska leda landet. Ingen av dessa 25 ska emellertid få ställa upp i president- och riksdagsval om 12 månader. Det ska också bli ett övergångsparlament också med 90 medlemmar, varav 40 från oppositionen, 30 från civila samhället, 10 från de väpnade styrkorna och 10 från Compaorés tidigare partiaktiva. Detaljerna kan säkert ändras men konturerna är klara.” Se länk
här.
Måndagen den 11 november presenterades utkastet för övergångsstyret i Burkina Faso. Se länk
här.
Onsdagen den 12 november gick överstelöjtnant Zida med på att den framtida interimspresidenten skulle vara en civil person. Läs mer
här.
Torsdagen den 13 november 2014 på eftermiddagen annonserade man att militären och de civila kommit överens om organisationen för transit-institutionerna. Fortsatta diskussioner pågick sedan för att identifiera vilka typer av personer man sökte till att styra dessa institutioner. Läs mer
här.
Framåt kvällen nås jag av nyheten att man nu, enligt lefaso.net, äntligen enats om ett dokument för övergångsperioden. Stadgan om övergången har antagits och godkänts enhälligt av de olika grupperna i dialogen
Övergångsorganisationen kommer att inkludera:
- En interimspresident kommer att vara en civil person (ännu inte konsensus på namnet ) .
- Ett nationellt övergångsråd för att vara den lagstiftande organet för övergången. Den kommer att bestå av:
- 30 företrädare för politiska partier anslutna till CFOP
- 25 företrädare för det civila samhällets organisationer
- 25 företrädare för brottsbekämpning och säkerhet
- 10 företrädare för den tidigare majoriteten
- Ordförande i NTC (det nationella övergångsrådet) kommer att vara en civil.
- Övergångsregeringen kommer att ledas av en premiärminister som utses av ordföranden för övergången.
- Regeringen kommer att bestå av 25 ministerier/departement.
 |
| Foto: Lefaso.net efter att parterna enats om dokumentet |
Övrigt:
För vidare läsning om händelserna i Burkina Faso, läs denna
artikel av Sten Hagberg.
En fin hyllningslåt till de stupade under demonstrationerna kan ses och lyssnas
här.
