Joina mitt kampanjteam!

Sugen på att delta i valrörelsen? Jag söker nu personer som vill ingå i mitt lag inför valet i september. 

Jag söker bland annat :
-          Sociala medier-ansvarig
-          Grafisk designer
-          Fotograf/filmare
-          Pressansvarig 
-          Bollplank för politiska förslag
-          Volontärer för delning av flygblad, etc.

Din bakgrund:
-          Erfarenhet av att fota, filma och producera för publicering i digitala medier.
-          Intresserad av regionala frågor såsom vård, kollektivtrafik, kultur, miljö- och klimat och regional tillväxt 
-         Önskar opinionsbilda och har idéer på hur det kan ske
-         Du delar Centerpartiets värderingar 

Du får:
-          En inblick i valrörelsearbetet
-          Möjlighet att påverka valresultat 2018 
-          Politisk erfarenhet 
-          Ett personligt intyg och referens inför framtida arbetstillfällen

Är det dig jag söker? Maila ditt intresse till Julie.tran@centerpartiet.se 

Det är inte invandringen som förändrar Sverige. Det är Sverigedemokraterna som förändrar Sverige.

SDU

Det kryper lite under skinnet på mig när jag ser videon. SDU talar om att de vill se ett nytt Sverige utan invandrare, flyktingar eller asylsökare.

I slutet säger ett par SDU:are att de är rädda för att närma sig ett gäng invandrare och säger åt reportern att vända. Det hela bottnar i att detta är SDU:are som inte gillar att resa utomlands (lämnar knappt Göteborg), är rädda för att träffa invandrare och är extra rädda för att träffa invandrare för att de är SDU:are.

Det är som en "evil circle". De kommer aldrig att närma sig invandrare, vilket kommer förstärka deras rädsla för invandrare, vilket kommer att öka deras hängivenhet till SD, vilket kommer att leda till att deras hat för invandrare ökar. Det är så sjukt hur Sverigedemokraterna lyckats "uppfostra" ett gäng ungdomar att skapa ett sånt hat mot invandrare och mångkultur. De försöka isolera Sverige från resten av omvärlden.

Enligt pappan till Lavin Eskandar, ett av offren i Trollhättanattacken, skulle hans son ha levt om gärningsmannen hade lärt känna hans son. Distans skapar osäkerhet, vilket spiller över till misstänksamhet och rädsla när oron i samhället ökar.

Idag på regionfullmäktige yrkade Sverigedemokraterna på att vi skulle ta bort allt som främjade mångkultur! (Se ett tidigare inlägg från min Facebook-mur)

This shit is real people!

Det är inte invandringen som förändrar Sverige. Det är Sverigedemokraterna som förändrar Sverige. Till ett kallt Sverige. Detta motverkas genom att vi andra kan behålla sammanhållningen och visa på att vi inte går med på SD:s hat och propaganda. För om vi granskar SD:s och SDU:s politik på riktigt kan vi se att deras lösning på alla Sveriges problem är minskad invandring. Det är "one solution fits all" sedan minst 10 år tillbaka.

Så snälla alla, be gärna er lokala tidning/radio/etc att granska SD och SDU på riktigt. Vi är alla ansvariga för att granska deras politik. De vill seriöst inte Sverige väl. De vill splittra Sverige och skicka oss tillbaka till stenåldern då vi levde isolerat i små samhällen utan kontakt med omvärlden. Det skulle nämligen garantera att det inte blir mångkultur.

Låt oss inte ge upp!

Det var nog allt för mig ikväll. Ta hand om era nära och kära.

Love,

Julie

Avslutad partistämma i Falun

Inlägg i migrationsdebatten

Partistämman i Falun. Vi klubbade igenom 11 politiska program och 356 motioner under helgens partistämma. Jag var uppe och pratade specifikt om EU-direktivet som beskriver transportöransvaret. Detta direktiv är en av orsakerna till varför tusentals flyktingar väljer båten för att ta sig över det riskfyllda Medelhavet istället för flyget över till EU.

Stämman enades om behovet att se över detta problematiska direktiv. Utöver detta tog vi beslut om fler lagliga vägar in till EU, bland annat, att vi ska införa humanitära visum, möjliggöra asylsökande på ambassader där så kan ske på ett rimligt och säkert sätt. Vi vill även utreda möjligheten att öppna för någon form av sponsorskap där svenska medborgare eller organisationer genom att stå för eventuella kostnader kan erbjuda ytterligare en laglig väg.

Integration- och migrationsprogrammet är i sin helhet ett väldigt bra program som visar att Centerpartiet fortsätter vara ett öppet och välkomnande parti.

Läs mer på www.centerpartiet.se 

Debatt: En mänsklig migrations- och integrationspolitik

Foto: WHO

På torsdag inleder Centerpartiet​ sin partistämma i Falun. Bland de som åker upp kan ni finna oss tre unga östgötar: Jag, Jenny​ och Magnus​. I helgen publicerades vår artikel som behandlar ett ämne som står oss varmt om hjärtat. Ni kan läsa den i Norrköpings Tidning.

Uppdaterat: Artiklen publicerades även i Corren, MVT och Länstidningen. En kortare variant finns att hitta i Folkbladet.

Transportöransvaret: Vad säger flygbranschen och Centerpartiet i frågan?

Photograph: Massimo Sestini/eyevine

Det finns en uppmärksammad video från professor Hans Rosling som förklarar varför flyktingar tar de riskabla vägarna via Medelhavet i båtar istället för flyg. En av de främsta orsakerna är det så kallade "transportöransvaret" som finns i ett EU-direktiv från 2001. Denna video har även inspirerat ett par ideella aktörer att starta initiativet Refugee Air för säkrare vägare för världens flyktingar.

Vad innebär transportöransvaret?

• Transportöransvaret innebär i dag att ett flyg eller en båt som tar in någon från tredjeland till Schengen utan att hen har korrekta tillstånd behöver betala för tillbakaresan samt en särskilt avgift på 46 000 kronor. Det innebär i praktiken att det blir omöjligt för människor att ta sig till Europa på ett säkert sätt.

Vad säger flygbranschen?

• Flygbolagen och deras branschförbund har länge varit motståndare till det transportörsansvar som EU i dag lägger på flygbolagen. I första hand tänker flygbranschen att i dag existerande flyglinjer skulle kunna användas för de som flyr med legala dokument och ID-handlingar. Man ser också gärna att personal från FN eller flyktingorganisationen UNHCR skulle finnas på plats på dom mest utsatta destinationerna för att delta i bedömningen av dokument och identiteter. I dag får till exempel personer som kan styrka medborgarskap i Syrien regelmässigt uppehållstillstånd i Sverige.

Vad vill Centerpartiet i frågan?

• Vi vill förändra transportöransvaret för att göra det möjligt för fler att ta sig till Europa utan att behöva riskera livet. Vi har ingen exakt modell för hur det ska förändras, men målet är att fler ska kunna resa säkert. En möjlighet är att sänka den särskilda avgiften eller att ta bort den helt. På längre sikt kanske transportöransvaret borde tas bort helt. 

Hur tänker Centerpartiet agera i frågan?

• Det viktigaste är dock att skapa fler lagliga vägar. Att luckra upp transportöransvaret skulle göra resan till Europa säkrare för fler. Men det är en andrahandslösning som främst är aktuell för att det saknas lagliga vägar. Centerpartiet vill främst se fler lagliga vägar genom att både Sverige och övriga EU-länder ökar sitt kvotflyktingmottagande, men vi vill även se över fler lagliga vägar som humanitära visum eller asylprövning på ambassader.

Vem är Centerpartiets migrationpolitiske talesperson?

• Riksdagsledamot Johanna Jönsson är Centerpartiets talesperson i frågor som rör migration och integration. För att fördjupa sig i Centerpartiets ståndpunkt i dessa frågor kan man följa hennes blogg som uppdateras ofta.

Vem är vår nye EU-kommissionär för migrationsfrågor?

Dimitris Avramopoulos, EU-kommissionär 2014-2019

Vem är vår nye EU-kommissionär för migrationsfrågor och vilka frågor ska han specifikt prioritera? Migrationsfrågorna är en av EU:s stora utmaningar just nu. Vi har bevittnat hur hundratals människor från Afrika dör i Medelhavet på väg till Europa. Flera tusen de senaste åren. Det är en ohållbar situation. Vid sidan av traffickingproblematiken fungerar inte heller EU:s gränspolitik optimalt. Hur tänker EU-kommissionen i frågan? Vad är specifikt planen enligt den kommissionär som ansvarar för dessa frågor? I detta blogginlägg berättar jag kort om EU-kommissionens prioriteringar och presenterar den kommissionär som ansvarar för migrationsfrågorna.   

När EU kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker tillträdde hade han stora planer för den nya kommissionen. Han ville se ett nytt sätt att arbeta och ett sammansvetsat lag som levererade konkreta resultat: ”… work together as astrong team, cooperating across portfolios to produce integrated, well-groundedand well explained initiatives that lead to clear results”.

Kommissionen består av totalt 28 kommissionärer (en från varje EU-land), inklusive ordföranden och vice ordförandena. Varje kommissionär ansvarar för ett särskilt politikområde under sin femåriga mandatperiod. Den kommissionär som ansvarar för en av EU:s stora frågor är Dimitris Avramopoulos. Han har migration-, inrikes- och medborgarskapsfrågor inom sitt område. Dimitris har tidigare varit grekisk diplomat och ingått i flera grekiska regeringar. Bland annat försvars- och utrikesminister.

Under Junckers mandatperiod finner vi tio listade prioriteringar (utan inbördes ordning):

1.       Jobb, tillväxt och investeringar

2.       Digital inre marknad

3.       Energiunion och klimat

4.       Inre marknaden

5.       Ekonomiska och monetära unionen

6.       Frihandel EU–USA

7.       Rättvisa och grundläggande rättigheter

8.       Migration

9.       EU som global aktör

10.   Ökad demokrati

I ordförande Jean-Claude Junckers Mission Letter till respektive kommissionär skriver han om sina visioner och de strategier som kommissionen ska anamma. När det gäller migrationsfrågorna skriver han om vikten av en framgångsrik migrationspolitik, både ur ett humanitärt som ekonomiskt perspektiv: ”A successful migration policy is both a humanitarian and an economicimperative”.Juncker skriver i sitt Mission Letter till kommissionär Avramopoulos att han ska fokusera på ett antal utpekade punkter under mandatperioden 2014-2019. De frågor som specifikt relaterar till migrations- och asylfrågorna är understrukna:

During our mandate, I would like you to focus on the following:  Developing a new European policy on regular migration. Such a policy should help Europe address skills shortages and attract the talent that it needs. A first step will be to address the shortcomings of the “Blue Card” Directive: I would ask for a first review to be concluded within six months of the start of the mandate. Further steps will require reflection on the best ways to make the EU an attractive place for migration destination, on the basis of other existing models. Strengthening the understanding of the general public of how EU policies are shaped today and helping citizens to learn more about the EU and to engage in EU debates. Particular attention should be paid to reaching out to the beneficiaries of activities organised through the “Europe for Citizens” programme. Working with the Commissioner for Justice, Consumers and Gender Equality to strengthening citizens’ rights provided for in the EU Treaties. Boosting the effectiveness of the European border agency FRONTEX by developing a system to pool resources from Member States. We need to be able to put European Border Guard Teams into action quickly, with the participation of all Member States as a rule. Working to ensure the full and consistent implementation of the Common European Asylum System. We should look at an extended role for the European Asylum Support Office, with a particular focus on working with and in third countries. We should also develop a strategy for improving our response to emergency situations. Working with the High Representative of the Union for Foreign Affairs and Security Policy/VicePresident and the Commissioner for International Cooperation and Development on ways to improve cooperation with third countries on these aspects, including on readmission. Focusing on the fight against crime with a clear link to EU policies, such as human trafficking, smuggling and cybercrime and helping to tackle corruption, also by strengthening police cooperation. Identifying where the EU can make a real difference in fighting terrorism and countering radicalisation, ensuring the respect of fundamental rights. We should be able to define operational measures which can have a concrete impact on issues such as “foreign fighters”. Working closely with the High-Representative of the Union for Foreign Affairs and Security Policy/Vice-President, the Commissioner for International Cooperation and Development and the Commissioner for Trade to strengthen the EU’s strategic partnership with Africa.

På sin kommissionshemsida listar Avramopoulos sina ansvarsuppgifter. En punkt avviker från de punkter som kommissionsordförande Juncker prioriterar – den om irreguljär migration (understruken nedan):

Responibilities: Improving border control by boosting the effectiveness of the border agency Frontex and by pooling resources from EU countries, while facilitating access for those who have a legitimate interest in entering the EU. Promoting a new European policy on regular migration to help the EU address skill shortages inter alia by reviewing the ‘Blue Card’ legislation. Making sure the common European asylum system is fully implemented, while developing a strategy to improve the response to emergency situations, with a focus on solidarity and cooperation with non-EU countries. Dealing with irregular migration, including by ensuring smooth return, in cooperation with non-EU Member States. Identifying where the EU can make a real difference in fighting terrorism and radicalisation, with an emphasis on addressing the problem of foreign fighters. Focusing on the fight against crime that undermines EU policies, such as human trafficking, smuggling and cybercrime, and by helping to tackle corruption, including by strengthening police cooperation. Reaching out to citizens, notably by making use of the ‘Europe for Citizens’ programme.

I ett frågeformulär från Europaparlaementet svarar den då ej ännu tillträdda EU-kommissionären på ett antal frågor om sin framtida roll och vad han ansåg han skulle kunna bidra med. Inom sitt ansvarområde förklarade han följande:

“I consider the Portfolio of Migration and Home Affairs as a critical political, social, cultural and humanitarian challenge. The European policy on Migration andHome Affairs will be a test for the cohesion of our societies and theprotection of European fundamental rights. It will be a crucial test for thelegitimacy of the European project as well. To this end, the challenge in frontof us is not a technocratic endeavour. It is above all, a political undertakingthat needs effective international cooperation, strategic planning, coalitionbuilding and solidarity. We need above all a preventive strategy on migrationand Home Affairs that will limit the cost of curative measures. We also need anextensive vision on migration, security and rights that will involve closecooperation with the European Parliament”

Han trycker på behovet av en mer utvecklad vision om migration, säkerhet och rättigheter i nära samarbete med Europaparlamentet. Det är en period då både EU:s sammanhållning och legitimitet kommer att sättas på prov. Politikens roll är lika viktig påpekar han.

Han framför även riktlinjen för sitt arbete: “My objective is clear: the decisions taken bythe College in the field of Migration and Home Affairs must be forward-looking,efficient and focused”.

Till LIBE (utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor) svarar Avramopoulos att han ser följande två frågor som top-prioriteringar:

1. Reguljär migration: Det behövs fler lagliga vägar in till Europa. Detta är akut med tanke på den demeografiska utmaningen, matchningsproblematiken som EU upplever och den press som finns vid våra gränser då människor  riskerar sin liv och korsar medelhavet för att komma till Europa. Människosmuggling tas på största allvar.
2. Säkerhet: Europa ska kännas trygg och säker, där de mänskliga rättigheterna respekteras. Här ser vi att kampen mot terrorister är en prioritet.

Avramopoulos avslutar med att klargöra att han inte begränsar den reguljära migrationen till enbart högutbildad arbetskraft utan ser att det finns brist på kompetens inom flera sektorer. Han kommer också att ge hög prioritet till förhandlingar som angår student- och forskningsdirektivet. Överlag önskar han gå igenom juridiken för reguljär migration för att identifiera möjliga laggap eller framtida problem. Målet är en enhetlig och konsekvent EU-ramverk för reguläjär migration.

Utifrån denna korta presentation kan man tolka att det vi kommer att se de närmsta åren inom området migration är framförallt en resultatinriktad-kommission, där tyngden kommer att vara bättre matchning på arbetskraftsinvandring, effektivare gränspolitik, närmare samarbete med utvecklingsländer i asylfrågor, starkare partnerskap med Afrika och fokus på gränsöverskridande brottslighet. Frågan är om dessa prioriteringar skiljer sig mycket från tidigare kommissions arbete.

Kommissionär Avramopoulos lyfter sedan två prioriteringar som får extra mycket tyngd under mandatperioden: Reguljär migration och säkerhet. Två frågor som är högst aktuella och som kräver seriös samarbete mellan EU-länder. Det är två oerhört stora och viktiga frågor där flera människoliv står på spel. Förhoppningen är att dessa frågor kan få den uppmärksamhet de kräver för att kommissionen ska kunna leverera hållbara lösningar.

Tillväxten finns i Östafrika

Medan resten av kontinenten förväntas få en tillväxt på 4,5 % visar prognosen för Östafrika en aning högre siffra och ligger på 5,6 % för år 2015. För de fyra länder som sticker ut och går framåt år 2015 har vi Uganda, Kenya, Rwanda och Etiopien, där den genomsnittliga tillväxten beräknas bli 7,2 %.

På totalen ser vi en genomsnittlig tillväxt på ca 5 % om året i Subsahariska Afrika. Det har dock sett dystert ut sedan prissänkningen av naturresurser, såsom petroleum, metall, mineraler jordbruksprodukter och mat. Hur denna prissänkning påverkar länderna i regionen är väldigt olika. Det beror dels på vad de exporterar, samt hur diversifierad deras ekonomi är.

Det finns tre identifierade kategorier: De priskänsligaste länderna ser sin export minska medan kostnaden på deras import öka. Exempelvis Nigeria faller in i denna kategori då dem exporterar petroleum och importerar mat. Andra gruppen ser sina importkostnader minska mer än exporten. En tredje kategori tjänar väl på denna situation och klarar sig därmed bra under denna period.

För våra fyra relativt framgångsrika länder Uganda, Kenya, Rwanda och Etiopien ser vi hur deras val att diversifiera sin ekonomi, genom antingen manufaktur- eller textilsektorn, gett resultat. Andra länder som redan valt denna väg är, bland andra, Sydafrika (bilindustrin) och Kenya (blom-/skinn- och textilindustri). Uganda exporterar i synnerhet öl, Rwanda kaffe- och citrondrycker.

Agro-industrin tillåter länder med avancerad primärsektor att värdera sina resurser. Denna strategi tillåter även den lokala produktionen att öka samtidigt som den stödjer anställning inom jordbruket. 

Textilen, omvandling av skinn tillåter ofta ekonomier att diversifiera sig och attraherar utländsk investering. Svenska H&M installerade sig exempelvis i Etiopien år 2013. 

Artikeln är översatt och omskriven efter en artikel i Le Monde: http://www.lemonde.fr/economie/article/2015/06/20/la-resilience-economique-de-l-afrique-de-l-est_4658509_3234.html

Västafrika och dess potential

Outnyttjad potential för tillväxt. Det är vad som finns i Västafrika. Vi brukar prata om att det bor ca 500 miljoner invånare i EU och att vi med den inre markanden har goda förutsättningar för en positiv tillväxt. Genom den inre marknaden kan EU-länderna lättare handla med varandra. För år 2014 hade hela EU en tillväxt på ca 1,5%. Det få vet är att Västafrika med sina ca 300 miljoner invånare är en dynamisk zon med länder där tillväxten nått ca 6% varje år det senaste decenniet. Trots detta är det inte många utländska investerare som vågar engagera sig i den afrikanska marknaden.

Följnade länder ingår i regionen Västafrika:

• Benin
• Burkina Faso
• Kap Verde
• Elfensbenskusten
• Gambia
• Ghana
• Guinea
• Guinea-Bissau
• Liberia
• Mali
• Mauritanien (ingår ej i ECOWAS sedan 2002)
• Niger
• Nigeria
• Senegal
• Sierra Leone
• Togo

I gårdagens tal på Europeiska utvecklingsdagarna (European Development Days, EDD), tryckte EU-kommissionär Cecilia Malmström extra mycket på vikten av handel och berättade hur viktigt det var för Afrikas utveckling generellt. Inget land eller region kan överleva isolerat idag. Handel är även en viktig faktor för att bekämpa fattigdom. Dessutom var EDD ett extra viktigt evenemang i år då man utlyst 2015 som Europaåret för utvecklingssamarbete. Det sammanfaller även med året då ECOWAS fyller 40 år.

ECOWAS (Economic Community of West African States) är de Västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap. ECOWAS-regionen beräknas få en tillväxt på ca 7,1% bara i år. Likt de länder som ingår i EU, behöver de västafrikanska länderna utnyttja den synergi som uppstår när de utökar sin marknad genom samarbete.  De är redan en bit på vägen.

Den 25 oktober 2013 möttes de 15 afrikanska staterna i Senegal för att fokusera på regionens mål om att få en gemensam marknad och gemensam valuta till 2020. Den 1 januari i år implementerade ECOWAS sin gemensamma externa tultaxa, vilket godkändes år 2013. Nästa år räknar man med att införa biometriska ID-kort för att ersätta de visum-handlingar som krävs för fri rörlighet i Västafrika. Dagens system tillåter 90-dagars visumfri resande in i Västafrika.

Regionen har dock ett antal frågar att ta itu med och flera utmaningar att hantera. Bland annat dessa: Politiken behöver sätta upp långsiktiga spelregler och inte leverera oberäkneliga policyn. Korruptionen är utbredd. Fortsatt kapitalflykt till skatteparadis. Boko Haram härjar i området. Många formella och informella handlelshinder kvarstår. Dödliga sjukdomar som ebola hämmar utvecklingen. Nigeria står för 77% av regionens välstånd och två treddjedelar av regionens befolkning, vilket innebär att regionen skulle behöva förlita sig på Nigerias olja vid en gemensam valuta.

Slutsatsen är ändå:

De västafrikanska staterna behöver arbeta tillsammans för att, dels utveckla sina egna länder, dels för att attrahera utländsk investering.

Handel är rätt väg framåt.

En djupare integrering i regionen, genom ECOWAS, är positivt.

Det finns outnyttjad potential för tillväxt i Västafrika.

Sista sammanträdet med omsorgsnämnden

Nu var det slut! I onsdags hölls det sista sammanträdet för denna mandatperiod och sista för mig som ledamot i omsorgsnämnden då jag går vidare till andra uppdrag. Lite tråkigt men det är sånt man får ta när tiden är knapp. Jag kommer att engagera mig mer i de regionala frågorna i landstinget nämligen. 

Det jag tar med mig är bland annat att vi haft en enastående ordförande, Linnea Darell (FP). Det har varit otroligt tryggt att ha henne på den posten. Dessutom tycker jag att frågorna vi behandlat varit mycket givande. Det var förvisso svåra frågor men det kändes bra att veta kommunen kunde erbjuda hjälp och stöd till de invånarna som var i behov det.

Centerpartiets representanter, Marita och mig, tillsammans med Linnea (mitten).

Alliansen avtackade ordförande Linnea Darell med ett fint hjärtformat blomsterarrangemang och jag höll följande korta och koncisa tal:

Linnea,

Vi vill tacka dig för den ledare du varit för oss i Alliansen och den ordförande du varit för nämnden.

Det har varit en enorm trygghet för oss att veta vi har dig på den posten, dels för att du besitter på väldigt mycket kunskap, dels för att du är väldigt noga med att saker och ting hanteras på rätt sätt.

Om man jämför med dagens politiska situation där alla pratar om tydlighet, vem som är otydlig och ja, vem som är mest tydlig så kan jag med säkerhet säga att Linnea, om nån, är tydlig. Och har man fel så är hon enormt snabb att påpeka det. Där är hon tydlig. För Linnea har stenkoll.

Till sist, kan jag också säga att man bär på lite stolthet när man säger att man sitter i omsorgsnämnden. Vi, tillsammans med KS,har tagit väldigt viktiga och relativt snabba beslut angående EU-migranterna i kommunen. Och detta speglar den tid som du lett nämnden; med mycket seriositet, medmänsklighet och effektivitet.

Tack!

Intervju: om Burkina Faso

Min resa till Burkina Faso i mars uppmärksammades nyligen i Linköpings Tidning och Linköpings-Posten. Förutom en intervju, kommenterade jag det som händer där idag.

Linköpings-Posten

Linköpings Tidning

SD:are om invandrare

Har läst en artikel --->  Lisa: Vi är inte bananer som kan fraktas iväg

Vad jag tycker om den: Denna ilska och oförståeliga hat mot gruppen invandrare som många SD-representanter delar är något som jag aldrig kommer att låta gå obemärkt. De kollektiviserar och avhumaniserar invandrare utan att vilja sätta sig in i dessa människors liv. Alla invandrare är olika. Det de har gemensamt är att de alla valt att komma till Sverige.

Den här artikeln är inget undantag, det är inget snedsteg tagen av en representant, det är en inblick i SD:s politik och syn på människor.

Centerpartiet är Sveriges öppnaste parti och jag är glad att vi kan stå för människors rätt att migrera.

Hagaberg - boende för ensamkommande flyktingbarn

I veckan var jag på ett över två timmar långt verksamhetsbesök på boendet Hagaberg. Där bor ensamkommande flyktingbarn från Eritrea, Somalia och Afghanistan. 

Boendet är igång sedan 4 månader och jag var där som ledamot i omsorgsnämnden. Jag ville veta hur ungdomarna hade det på boendet, om de trivdes och hur de upplevde kontakten med det svenska samhället. 

Besöket är en del av den uppföljning som omsorgsnämnden gör för sina verksamheter. Alla svar, tankar och uppkomna frågor kommer att sammanställas i en rapport som nämnden kommer att ta del av. Troligtvis blir detta klart till nästa sammanträde.

Kort kan jag säga att besöket var mycket trevligt och intressant. De ungdomar jag hade i min grupp pratade mest om möjligheten till fritidsaktiviteter, regler kring fickpengar och behovet av rutiner.

Burkina Faso: När folket säger ifrån

Foto: Abdoul Karim Saidou

Här kommer ett omfattande inlägg som beskriver det som händer i Burkina Faso sedan regeringens lagändringsförslag om att förlänga presidentens mandatperiod ytterligare 15 år. Jag skriver i kronologisk ordning. Jag har försökt ta in både nyheter och berättelser från vänner som bor i Burkina Faso. För att kunna se utvecklingen i bilder rekommenderar jag denna länk.

Den 21 oktober gick Burkina Fasos regering ut med att de tänkte lägga ett lagändringsförslag (paragraf 37) som skulle innebära att president Blaise Campaoré kunde sitta ytterligare 15 år på sin post. Han hade redan suttit i 27 år! Detta fick befolkningen att rasa och mobilisera sig för att stoppa förslaget. Även oppositionen, det civila samhället och den katolska kyrkan var emot förslaget, liksom hela det internationella givarkollektivet.

Över 1 miljon demonstranter den 30 oktober

Hela veckan fram till omröstningsdagen var folk ute på gatorna och demonstrerade. Den 30 oktober, samma dag som beslut om lagändring skulle ske, var hela huvudstaden Ouagadougou i kaos. Huvudstaden var i brand, parlamentsbyggnaden ockuperades, TV- och radiostationer attackerades, alla sändningar var nedsläckta och utländska familjer började evakueras.

Efter lunchtid, torsdagen den 30 oktober, kom det nyheter om att Blaise Compaorés era hade nått sitt slut. Han hade försvunnit och ingen visste var han var och hans yngre bror Francois hade arresterats vid flygplatsen. Källor berättade att militären tydligen gått över till demonstranternas sida och General Koamaé Lougué (arméchefen) proklamerade sig själv till interimpresident.

Demonstranter har nåt presidentens bror Francois hus

Under dagen uppmanade presidenten till lugn och ro på regeringens officiella twitterkonto: ”Chers Compatriotes Burkinabè, je lance un appel au calme et la sérénité. BC. #Bukina #bf226 #lwili #faso”.

I landet rapporterades det att ordningssoldater öppnat eld mot demonstranter, att strider fortsatt framför presidentpalatset, och flera källor berättade att en man skjutits av kulor, samt att stadshuset och partiledningens huvudkontor hade brunnit upp i Bobo Diolasso, den andra största staden i landet. 

Under eftermiddagen var det möte hos traditionelle mossikungen där oppositionsledare träffades tillsammans med militären för att diskutera det uppkomna läget. Samtidigt ute på gatorna pågick det förstörelse av såväl offentliga som privata byggnader.

På kvällen informerade chefen för generalstaben i Burkina Faso att parlamentet och regeringen var upplöst, att ett övergångsråd skulle tillsättas för att förstärka en återgång till det normala inom 12 månader, att utegångsförbud proklamerats från och med denna kväll och skulle gälla mellan 19-06 i hela landet. Oppositionsledare deklarerade tidigt att man inte nöjde sig med detta utan krävde presidentens omedelbara avgång. Under natten höll presidenten tal och deklarerade att lagförslaget om att ändra konstitutionen inte längre var aktuell men att han tänkte sitta kvar under de kommande 12 månaderna med övergångsregering. Han upphävde även det proklamerade undantagstillståndet. Oppositionen krävde fortsatt att presidenten omedelbart skulle avgå.

Fredagen den 31 oktober deklarerade oppositionsledaren Zépherin Diabré i Burkina Faso i ett uttalande på förmiddagen att innan det kunde bli tal om att forma en övergångsregering var presidenten tvungen att avgå utan några villkor. En vän skriver att enligt oppositionsledaren måste en sådan övergångsregering vara sammansatt, organiserad och genomförd av politiska krafter, det civila samhällets olika delar, liksom armén. Diabré sa att man inte var beredd att göra någon kompromiss som skulle förråda det mandat som folket hade gett honom. Han uppmanade också folket att fortsätta protesterna och systematiskt ockupera offentliga platser i väntan på de instruktioner som skulle ges i efterhand. Han avslutade sitt uttalande med att citera de sista orden i nationalsången: ”Fäderneslandet eller döden – vi kommer att segra”.

Under hela dagen fortsatte demonstranterna att deklarera sina budskap framför ”l’Etat-Major des Forces Armées” ända fram till annonseringen av Campoarés avgång. Demonstranterna hade frågat armén att avsätta presidententen för annars skulle de till presidentpalatset för att konfrontera säkerhetsvakterna. Enligt uppgifter gick till slut majorschefen själv till presidenten för att vidarebefordra meddelandet om krav på hans avgång.

Demonstranter som vill se Blaise Campoarés avgång

På eftermiddagen kom nyheter om att president Blaise Campoaré deklarerat att han avgår som statschef i Burkina Faso. Ledarskapet ska ha tagits över av General Gonoré Nabéré Traoré som fick i uppgift att så fort som möjligt anordna val.

Framåt kvällen uppmanade Diabré, oppositionsledaren, alla demonstranter att gå hem till sig och till alla dem som utnyttjat det allmänna kaoset till att roffa åt sig, att besinna sitt ansvar och istället börja hjälpa till att röja upp i förödelsen.

När jag följer diskussionerna som pågår mellan befolkningens unga aktiva observerar jag deras dilemma. De frågar sig om man ska skynda på valprocessen eller låta det ta den tiden det behövs för att reformera konstitutionen på djupet? Det hade talats om 90 dagar innan nytt val, men det behövs troligtvis minst ett år att skriva om konstitutionen. Risken att vänta för länge är att armén tar över makten. Man vill undvika att falla ner i politikers spel om att påskynda valprocessen för att själva komma till makten.

En ung politiker påminde oss alla om ett tal från den amerikanska presidenten Barack Obama som för bara en månad sedan talade om vikten av starka institutioner. President Blaise Compaoré talade istället om starka ledare. Den unga politikern påpekade dock att det viktigaste är ett starkt folk som kan ge båda delarna, starka institutioner och en stark ledare. En annan ansåg att landet behövde kompetenta jurister för att skriva om konstitutionen. En tredje hävdade att president Compaoré ville se landet rasa utan honom. En fjärde menade att landet inte ens behöver ett år för att skriva om konstitutionen eftersom landets institutioner och akademiker hade forskat tillräckligt om konstitutionen för att se vad som behövde ändras.

Lördagen den 1 november kom nyheten om att Burkina Faso fått en ny president. Dessutom sökte man en person som skulle leda arbetet för att så fort som möjligt genomföra val. Det var överstelöjtnant Tacouba Isaac Zida som valdes till att bli president under övergångsperioden. Under dagen uppmanade Simon Compaoré, Ouagadougous förre borgmästare, alla, unga som gamla att gå ut på gatorna för att städa upp efter all skadegörelse.

Från en presskonferens med Le Balai Citoyen, kom ett mycket intressant klargörande from talespersonen Me Kam. Han påpekade att de inte ville se militären ta över landet: ”Vi bad armén att ta sitt ansvar därför att det var ett folkligt uppror och att ingen annan skulle ha kunnat klara av situationen. […] men det är inte efter att ha fått bort Blaise Compaoré som vi kommer att låta en militär styra oss”. Läs mer här.

Oppositionen och civilsamhällets organisationer kallade därför till en marsch dagen efter, med start på Place de la nation. Syftet var att markera att man ville att transitionen skulle vara civil och demokratisk.

Söndagen den 2 november kom positiva nyheter in från vänner i Burkina Faso. De meddelade att överstelöjtnant Zida hade accepterats som ledare under övergångsperioden. Oppositionen var dock inte glada över att militären skulle spela en tung roll men visste samtidigt att det inte var lätt att hitta en civil person som alla läger kunde acceptera. Även den internationella medlargruppen för AU, FN och ECOWAS ville se en civil transition som följde den konstitutionella ordningen.

Det deklarerades att gränserna hade öppnats igen och att skolorna återtog sitt arbete på måndag. Utegångsförbudet hade förkortats och gällde endast mellan kl 22-06. En annan positiv nyhet var att Benins president nu offentligt hade deklarerat att han inte skulle försöka ändra grundlagen i Benin för att kunna sitta kvar en mandatperiod till.

Runt om i landet blev kraven på en civil ledning, som skulle utlysa och genomföra val mm, allt högre och tydligt artikulerade. Oppositionsledaren, däribland Bénéwendé Sankara, ska ha krävt att löjtnant Zida avgick och överlämnade makten till en civil transitionspresident. USA uppmanade även armén att ”omedelbart överföra makten till civila myndigheter”.

Under dagen skedde två märkliga utspel i Ouagdougou. Två personer – General Kouamé Lougué och riksdagskvinnan Saran Sérémé (ledare för oppositionspartiet PDC) –gjorde inom loppet av två timmar ett varsin utspel om att ta över transitionen. Lougué avvisades från TV-studion och Sérémé tilläts inte ens komma in i TV-huset.

Under eftermiddagen satt överstelöjtnant Zida i förhandlingar med de, i dåläget, tre viktigaste politiska partierna: Roch Marc Christian Kaborés från Mouvement du Peuple pour le Progrès (MPP), Zéphirin Diabrés från Union pour le Progrès et le changement (UPC) och Ablassé Ouédraogos från Faso Autrement. Samtalen handlade om innehållet och utformningen av den politiska nyordningen. Samtidigt satt ex-presidenten Blaise Campoaré med Elfenbenskustens president Alassan i möte under 3 timmar. Vad som avhandlades då är det ingen som vet eftersom inga mikrofoner fanns på plats. Resultatet av överstelöjtnantens samtal med oppositionspartierna skulle redovisas på en presskonferens dagens efter. Förväntningarna var att man skulle berätta om en tidtabell för transitionen, och vem som skulle leda den. Dessutom väntade man sig att konstitutionen skulle återställas, eftersom den rent tekniskt inte blivit upplöst utan "bara" blivit suspenderad.

Zida med de tre oppositionspartierna

Sten Hagberg, Honörskonsul för Burkina Faso, skrev på Facebook om sina tre funderingar kring valet av ledare för transitionen: 1) Det kunde inte vara en militär vid makten för det skulle leda till internationella sanktioner och indraget bistånd, vilket borde undvikas, 2) Det kunde inte vara det upplösta parlamentets talman eftersom han var en del av "système Compaoré" som befolkningen ville få bort, 3) Det kunde inte heller bli någon av möjliga presidentvalskandidater till valet nästa år. En transitionspresident borde inte kunna ställa upp i valet utan skulle vara neutral.

På måndagen den 3 november, skrev Sten Hagberg på Facebook att överstelöjtnant Zida hade gjort ett långt uttalande angående de senaste händelserna. Zida skrev att det handlade om att låta de som just nu arbetar för att få till stånd en övergång får arbeta ostört och att andra intressen än nationens måste stå tillbaka. "Makten intresserar oss inte", skrev han bland annat. Och han skrev också att "vi har ansvar för den här etappen" av övergången.

Under dagen berättade en vän från Benin att han såg på nyheterna på kanal Canal3 Bénin att de analyserade revolutionen i Burkina Faso. Journalisten André Dossa berättade då om betydelsen av en viss professor Loada, som genom sitt arbete på institutionen IGD, kunnat inspirera de unga att ta makten i sina egna händer och gå ut och påverka. Bland dessa ungdomar fanns de som ingick i programmet PYPA (Program for Young Africans) som jag föreläst för.

Tidigare borgmästaren för Ouagadougou, Simon Campoaré, har kommit ut för att hjälpa till med städningen

Tisdagen den 4 november började landet se ut som förut. Vänner berättade hur överaskade de var av att se hur befolkningen på nolltid lyckats städa upp i staden. Så länge man inte passerade parlamentet eller Hôtel Azalaï, kunde man inte märka av den gångna veckans "revolution". Några svarta märken i gathörnen efter brända bildäck var dock synliga. Under denna period uppmanades unga aktiva att vara med och påverka och leda landet i rätt riktning. De uppmandes att göra sina röster hörda. Det var ett gyllene tillfälle att påverka konstitutionen och reformerna för att inkludera unga och kvinnor. Det talades om en kvot för unga under transition. Det var helt klart en historisk process som inte skulle missas.

En uttömd Hotel Azalai

På kvällen den 5 november avslutades mötet mellan ECOWAS och företrädare för oppositionen i Burkina Faso. Förhandlingarna skedde i närvaro av presidenterna Goodluck Jonathan (Nigeria), Macky Sall (Senegal) och John Drami Mahama (Ghana). Det före detta regeringspartiet CDP i Burkina Faso var ej närvarande. Under det mötet beslutades det att konstitutionen skulle återställas, att en person så fort som möjligt skulle utses som ledare för övergångsregeringen för att sedan forma en sådan som ska sitta ett år, att parlamentsval och presidentval skulle hållas innan november nästa år, att säkerheten skulle garanteras för förra regeringens medlemmar och parlamentariker, samt att i kommande samtal skulle alla samhällets grupperingar ska vara involverade. Mer går att läsa här.

Lördagen den 9 november meddelade Sten Hagberg på Facebook att samtalen om övergången gick framåt. Han skriver att enligt ett utkast på Charta så ska det bli en 25-mannaregering som ska leda landet. Ingen av dessa 25 ska emellertid få ställa upp i president- och riksdagsval om 12 månader. Det ska också bli ett övergångsparlament också med 90 medlemmar, varav 40 från oppositionen, 30 från civila samhället, 10 från de väpnade styrkorna och 10 från Compaorés tidigare partiaktiva. Detaljerna kan säkert ändras men konturerna är klara.” Se länk här.

Måndagen den 11 november presenterades utkastet för övergångsstyret i Burkina Faso. Se länk här.

Onsdagen den 12 november gick överstelöjtnant Zida med på att den framtida interimspresidenten skulle vara en civil person. Läs mer här.

Torsdagen den 13 november 2014 på eftermiddagen annonserade man att militären och de civila kommit överens om organisationen för transit-institutionerna. Fortsatta diskussioner pågick sedan för att identifiera vilka typer av personer man sökte till att styra dessa institutioner. Läs mer här.

Framåt kvällen nås jag av nyheten att man nu, enligt lefaso.net, äntligen enats om ett dokument för övergångsperioden. Stadgan om övergången har antagits och godkänts enhälligt av de olika grupperna i dialogen Övergångsorganisationen kommer att inkludera:

- En interimspresident kommer att vara en civil person (ännu inte konsensus på namnet ) .
- Ett nationellt övergångsråd för att vara den lagstiftande organet för övergången. Den kommer att bestå av:

• 30 företrädare för politiska partier anslutna till CFOP
• 25 företrädare för det civila samhällets organisationer
• 25 företrädare för brottsbekämpning och säkerhet
• 10 företrädare för den tidigare majoriteten

- Ordförande i NTC (det nationella övergångsrådet) kommer att vara en civil.
- Övergångsregeringen kommer att ledas av en premiärminister som utses av ordföranden för övergången.
- Regeringen kommer att bestå av 25 ministerier/departement.

Foto: Lefaso.net efter att parterna enats om dokumentet

Övrigt: För vidare läsning om händelserna i Burkina Faso, läs denna artikel av Sten Hagberg.
En fin hyllningslåt till de stupade under demonstrationerna kan ses och lyssnas här.

Partiet som ska leda landet ur korruption och diskriminering – Sista dagarna

Dag 4

12 oktober. Valdagen. Var och en av oss fick följa med när våra bosniska vänner skulle rösta. Jag fick följa med när Bojana skulle rösta vid sin vallokal. Från deras högkvarter tog det ca 20 minuter att gå till vallokalen. Byggnaden var en skola och flera skolsalar användes till röstlokaler. Vid ingången kunde man se namnen på de kandidater man kunde rösta på och i vilken sal man skulle rösta i. Väl inne i skolan fanns det flera pilar utsatta för att tydliggöra vart man skulle. Framför varje röstlokal fanns det affischer med instruktioner på hur man skulle kryssa. Det fanns också skyltar på saker som var förbjudet att ta med in i vallokalen. En sådan sak var vapen.

På andra sidan av hallen fanns en affisch med en beskrivning av hur man skulle rösta/kryssa

Vid dörren in till vallokalen stod en funktionär och höll koll på röstdeltagarna. En och en släppte han in dem. Det fanns tre valurnor i varje lokal och fyra personer släpptes in åt gången, varav en stod alltid på tur för att få rösta. ID skulle uppvisas innan man fick ta ett röstkort. Köerna till varje lokal såg ut att vara nästan lika långa. Jag såg människor i nästan alla åldrar, röstberättigade självklart. Själv stod jag längs med väggen och observerade allt med två andra centerstudenter, Richard och Isak. Eftersom vi inte var officiella valobservatörer fick vi hålla oss till bakgrunden. När detta moment var klart var klart hade vi lite tid över innan vi skulle återsamlas för en utvärdering av mentorskapsprogrammet hittills. Den extra tid vi hade över användes till att besöka ett Zoo som fanns runt hörnet. Där fick vi se ”ovanliga” djur såsom surikater, laman och antiloper.  

Söndagen avslutades med en sedvanlig valvaka. Den var betydligt lugnare och mindre än den valvaka som Centerpartiet riks anordade för sin valdag. Samtidigt ska man ha i åtanke att detta parti inte är lika gammal som vårt och mycket mindre. Det enda som vi fick veta vid kvällens slut var resultatet för presidentkandidaterna. De valda från Federationen Bosnien och Hercegovina blev Bakir Izetbegovic (SDA) och Dragan Covic (HDZ).  Den valda för entiteten Republika Srpska var fortfarande inte utlyst när vi lämnade valvakan. Det stod mellan Mladen Ivanic (PDP) och Zeljka Cvijanovic (SNSD). Idag vet vi att vinnaren blev Mladen Ivanic. De officiella resultateten för entiteterna och de tio olika kantons ska komma i mitten av november. Hittills vet vi att Nasa Stranka gjort ett kanonval och förbättrat sina resultat från 2010 med dubbelt så mycket.

Dag 5

13 oktober. Utvärdering och hemfärd!

Det officiella valresultatet förväntas komma i slutet av oktober/början av november och kommer då publiceras här. 

För mer läsning om det bosniska valsystemet och valet (engelsk text): Bosnia and Herzegovina: the world's most complicated system of government?,  Bosnia-Herzegovina Post-Election Review: Fleeting Victories Abound, Elections in Bosnia—Business as usual? 

Partiet som ska leda landet ur korruption och diskriminering – Dag 3 av 5

Dag 3

11 oktober. Hela förmiddagen gick till en gedigen genomgång av det bosniska valsystemet och hur det speglar konflikten från 1992-1995. När Daytonavtalet signerades i slutet av 1995 innebar det även slutet på den blodiga konflikten som krävde nästan 100 000 liv. Avtalet kunde dessvärre inte lösa de tre etniska gruppernas oenigheter, utan ”frös” istället problemet till en obestämd tid. Med avtalet skapade man även ett otroligt komplicerat system, vilket idag syns både internt i de haltande förhandlingarna mellan de tre etniska grupperna, och externt med internationella aktörer. Det komplicerade systemet var paradoxalt nog det som krävdes för att de berörda parterna skulle gå med på att skriva under Daytonavtalet. Det var en kompromiss. Det är absurt att det som lyckades avsluta konflikten i landet, även är det som hindrar landet att gå vidare.

Idag består BiH av två entiteter, Federationen Bosnien och Hercegovina, samt Republika Srpska. Kort sammanfattat är det ”Ett land, två entiteter”. Landet befolkas av tre konstitutionella folkgrupper: bosniaker, serber och kroater. Enligt en folkräkning från 2013 har BiH ca 3,8 miljoner invånare. En demografisk nedbrytning, genom CIA World Factbook visar att uppdelningen mellan de tre folkgrupperna är 48% bosniak, 37,1% serb, 14,3% kroat och 0,6% övrigt. 

Karta över BiH som tydliggör gränserna för de två entiteterna 

Inför presidentvalet hade den bosniska och kroatiska folkgruppen att välja fram en respektive kandidat i entiteten Federationen Bosnien och Hercegovina. Den serbiska folkgruppen kunde endast välja fram en serbisk kandidat genom entiteten Republika Srpska. De tre valda presidenterna blir sedan ansvariga för utrikes-, diplomatiska och militära frågor, samt budgeten för de statliga myndigheterna, genom ett rotationssystem. Andra folkgrupper eller minoriteter eller personer som definierar sig utanför dessa grupper har således inte möjlighet att ställa upp i presidentvalet.

De två entiteterna har varsin premiärminister och vardera 16 ministrar. Federationen Bosnien och Hercegovina är dessutom ytterligare uppdelad i 10 olika kantons, alla med en egen administration och relativ autonomi för lokala frågor såsom utbildning och hälso- och sjukvård. Det här är en kort överblick över det bosniska valsystemet.  Det finns mycket mer att säga och kommentera men jag stannar där tillsvidare. Det är tillräckligt komplicerat vid det här laget.

Insidan av stadshuset/biblioteket

Eftermiddagen var avsatt för sightseeing i Sarajevo. Vi besökte bland annat restaurangen the House of Spite, stadshuset/biblioteket och Gallery Srebenica. Kvällen avslutades med en efterlängtad avslutningsfest med Nasa Stranka, där vi fick träffa de flesta medlemmar och vi skymtade även grundaren Danis Tanović vid ett hörn.

Partiet som ska leda landet ur korruption och diskriminering - Dag 2 av 5

Dag 2

10 oktober. Första officiella träffen med partiet Nasa Stranka skedde på deras huvudkontor inne i stan. Där fick vi träffa Presidenten Dennis Gratz och generalsekreteraren/partisekreteraren Albin Zuhric. Det var en upprymd president vi fick träffa. Upprepade gånger använde han ordet eufori för att beskriva sitt tillstånd. Det var förståeligt. Vi hade alla varit där bara några veckor innan, när Sverige hade val. Han var optimistiskt inför valresultatet. Han var nöjd med partiets insatser. Medlemmar och volontärer från olika håll hade redan hunnit prestera över förväntan. När det var dags för hans vapendragare, Albin, att tala, användes inte lika många positiva ord. Albin var mer nedtonad och försiktigt optimistisk.  Han pratade med en tydlig och förtroendegivande röst. Han lät väldigt bestämd. Det visade sig att han hade studerat i USA och haft erfarenhet från två valrörelser i USA. Han visste vad han talade om och tog inte ut några vinster i förskott. 

Under vår timme med Albin talade han om samarbetet mellan Centerpartiet och Nasa Stranka och hur mycket stödet från Sverige betytt för dem. Han var inledningsvis skeptisk till samarbetet och undrade hur mycket ett sådant stöd skulle ge i praktiken och långsiktigt. Efter några års samarbete och det resultat han ser idag erkänner han att han hade fel, vilket gladde honom. Han ser att Centerpartiet ingår i detta samarbete med goda intentioner och med en långsiktig plan.

Vårt andra möte är med den Svenska ambassaden. Hos dem får vi en genomgång av säkerhetsläget i Bosnien och Herzegovina. Från Ambassadör Fredrik Schiller får vi två tips: undvik demonstrationer vid vallokaler och se upp i trafiken. Vidare går vi in på det utvecklingssamarbete landet har med Sverige. I siffror kan vi se att Sverige är största givare i BiH, tillsammans med USA, Tyskland. Vi ger ett årligt stöd, på ca 170 miljoner SEK (ca 20 miljoner euro), till BiH. Totalt mellan år 1994-2012 har Sverige bidragit med ca 4 miljarder SEK.

Hos svenska ambassaden i Sarajevo, BiH

I BiH finns de flesta jobben kvar i den statliga sektorn. Ambassaden har som mål att stödja den privata sektorn, innovationer och småföretag som kan ge bra utväxling. För närvarande är det väldigt svårt att starta företag i BiH, det är nästan i nivå med Bangladesh. Det tar ca 55 dagar att starta företag, vilket inte är rimligt om man vill uppmuntra fler att starta företag. Det finns dock tendenser på att fler väljer att etablera sig i BiH. Exempelvis ser ambassaden att svenska dotterbolag från Sverige etablerar sig i BiH då det, bland annat, är billigare personalkostnader.

En intressant sak som togs upp under träffen var den spetskompetens som höll på att utvecklas i BiH. The International Committee of Missing People (ICMP) bildades, på initiativ av Carl Bildt, efter Massakern i Srebenica. De har en expertis på att identifiera stoff, exempelvis kvarlevor som varit på ca 18 olika platser. De är även aktiva i Libyen sedan några år. ICMP samarbetar med System Verification (utnämnd till Sveriges företag 2012 och 2013).  ICMP har även en rådgivande kommitté för att utveckla möjligheten att identifiera DNA snabbare. Sedan 1996 har ICMP utvecklats och börjar smått få internationell status. Allt detta och mycket mer fick vi veta under vår korta men effektiva möte med den Svenska ambassaden.  

Efter lunch var det kampanjdags. Vi fick vara med och dela ut flygblad. Det var valrörelsens sista kampanjdag eftersom de har en regel som innebär att det är förbjudet att kampanja dagen innan valet. Vid midnatt skulle all kampanjande sluta. På lördag skulle man enbart vila och förbereda partiernas respektive valobservatörer inför sina uppdrag på söndagen. På kvällen hade vi mingel med Nasa Strankas medlemmar och volontärer.

Partiet som ska leda landet ur korruption och diskriminering - Dag 1 av 5

De kommande dagarna kommer ni att, i ett dagboksliknande format, få läsa om de fem dagar jag spenderade i Sarajevo under det bosniska valet. Jag var där tillsammans med andra Centerstudenter som ingick i mentorskapsprogrammet som anordnades av Centerpartiets Internationella Stiftelse.

Obs! Rubriken refererar till partiet Nasa Stranka.

Dag 1

Den 9 oktober lyfte flyget från Arlanda. Fem nyvakna centerstudenter var nu på väg till Bosnien och Herzegovina (BiH) för att lära sig mer om landets valrörelse och stödja systerpartiet Nasa Stranka. Med oss hade vi Catherine Isaksson, generalsekreteraren för Centerpartiets Internationella stiftelse. En sjätte centerstudent skulle komma några dagar senare. Den här resan var den sista etappen av ett 1-år-långt mentorskapsprojekt, tillsammans med det bosniska partiet Nasa Stranka och en östeuropeisk partner. Vid ankomsten till Sarajevos flygplats möttes vi av ett lugnt tempo. Det var varmt och soligt.  

Vår första uppgift, förutom att anmäla ett borttappat bagage, var att hitta taxin som skulle ta oss till hotellet. Inom fem minuter var vi återigen i rörelse. Från flygplatsen till vårt hotell Villa Orient hann vi se en glimt av vad den här resan skulle erbjuda oss. Växlande typer av byggnader, moderna, uttjänade och krigsskadade. Flera olika billboards av presidentkandidater och andra valaffischer. En återkommande diskussion på vägen till vårt boende var spårvagnarna som tydligen ska ha varit en av Europas första. Vi såg både gamla och nya modeller, med och utan reklam, som passerade våra bilrutor.

Första dagen handlade mer om att landa och växla om till ett nytt land. Vi besökte en traditionell restaurang för både lunch och middag, shoppade på ett köpcentrum och avslutade kvällen på en sportsbar för att se fotbollsmatchen mellan Sverige och Ryssland. Med resultatet 1-1 drog många vidare till en annan lokal pub för att avsluta kvällen ”på lokalt vis”. Det var inte förrän under natten som våra östeuropeiska vänner anslöt sig till oss. De hade åkt direkt till hotellet från flygplatsen.