När flaggan är på topp!

(Foto: Vrinnevilistan.se)

Igår hade ett relativt okänt parti i Sverige årsmöte. För oss i Östergötland är de mer än kända, de är även unika och imponerande. Det speciella med det årsmöte de hade igår var att de i stor majoritet valde att inte ställa upp för en ny mandatperiod vid årets val till landstingsfullmäktige. De gör det inte för att de har misslyckats, utan tvärtom, de har varit väldigt framgångsrika som parti.

Partiet är ett lokalt sjukvårdsparti och kallar sig för Vrinnevilistan. De bildades under en väldigt tumultartad tid när Vrinnevisjukhuset i Norrköping riskerades att lägga ner av den socialdemokratiskt ledda landstingsledningen. Sedan 2006 har VL tillsammans med Alliansen utfört det de utlovat och det har lett till att de nu till slut valt att ta ett, i mina ögon, historiskt beslut.

Deras partiledare Lasse Pettersson (VL) säger så här om beslutet:

- Vi har under de sju år som vi, tillsammans med Alliansen, styrt landstinget genomfört de löften vi gav väljarna inför valet 2006. Vrinnevisjukhuset är numera ett sjukhus med bred medicinsk verksamhet, en geriatrisk vårdavdelning har inrättats, labb för kranskärlsröntgen startar i vår och väntetider för besök och behandling i specialistvården är bland de kortaste i landet. Vrinnevisjukhuset är nu, i motsats till 2005, ett sjukhus som rustar för framtiden. Vårt parti har därmed inga specifika frågor att driva vidare och avsikten var heller aldrig att Vrinnevilistan skulle vara bestående.

Folkbladets ledare Widar Andersson skriver så här om detta:

"Det finns minst tre anledningar att utnämna Vrinnevilistan till ett unikt politiskt parti. 

1.  I valet 2006 fick partiet som nybildad nykomling i den östra länsdelen drygt 11 procent och 12 mandat i landstingsfullmäktige i Östergötland.
2. I valet 2010 lyckades Vrinnevilistan med bedriften att behålla större delen av sina väljare. Nästan 7, 5 procent av östgötarna röstade på "sjukhuspartiet" från Norrköping.
3. På sitt årsmöte i går kväll beslutade partiet med stor majoritet att inte ställa upp i valet 2014. "Vi har fullgjort vår uppgift", sa partiets förgrundsfigur och landstingsråd Lasse Pettersson till mig i går kväll. Jag håller med. Så är det."

Jag kan bara säga att jag är stolt och hedrad över att ha kunnat jobba med dem under den här mandatperioden. De är inte bara ett anmärkningsvärt parti, de är även mina kollegor, åtminstone fram till årsskiftet!

Frågan om EU-migranterna: det handlar om medmänsklighet

(Foto: svt.se)

Debatten om EU-migranterna pågår intensivt, inte minst här i Linköping där jag bor. Vår lokala tidning Östgöta Correspondenten har sedan våren 2013 haft många intressanta reportage om dessa EU-migranters odrägliga tillvaro. Bl.a. har de en Frågor och Svar-spalt som krossar myterna om dessa människor.

Moraliskt ansvar
För mig är det en självklarhet att vi ska bemöta dessa människor mänskligt och ta vårt moraliska ansvar. Dessa EU-migranter var redan i en utsatt situation, i form av förtryck och fattigdom, innan de kom till Sverige. På senare tid har det mestadels handlat om romer från Rumänien och Bulgarien. Många kom i hopp om ett arbete men tvingades till gatan för att samla ihop pengar. I dessa akuta lägen har de valt att tigga för att kunna försörja sig. Att förbjuda dem att tigga är ingen lösning (utspel om det här och här). Att låta de tigga för all tid är heller ingen lösning. Där behöver vi ett gemensamt krafttag från samtliga EU-länder.

Kortsiktiga och långsiktiga lösningar
Men som det ser ut nu krävs det en kortsiktig och en långsiktig lösning, varav den kortsiktiga handlar om att ej förbjuda tiggeri, samtidigt som kommunen erbjuder hjälp här och nu. Det handlar om medmänsklighet. Det är människor som saknar de grundläggande behoven som mat, rena kläder, mm.

Omsorgsnämnden i Linköping
I omsorgsnämnden där jag sitter, beslutade vi redan i december förra året om en överenskommelse där Linköpings Stadsmissionen skulle få maximalt 280 000 kronor för att hjälpa dessa människor. Överenskommelsen med Linköpings Stadsmission gäller stödjande och uppsökande arbete
under en 7-månadersperiod (1 december 2013 – 30 juni 2014. ). Målsättningen är att undersöka behoven hos målgruppen men också att ge stöd i form av information, rådgivning, kläder, måltider med mera. När beslutet togs var det jätteviktigt att detta stöd skulle ges under vintern. En projektledare arbetar på halvtid under projektperioden.

Natthärbärge för EU-migranter
Idag, den 21 januari gick Linköpings kommun ännu längre i sitt arbete för att stötta EU-migranter genom ett beslut i kommunstyrelsen. I samarbete med Stadsmissionen öppnar Linköpings kommun nu natthärbärge för EU-migranter, vilket kommer vara öppet till och med 15 april. Natthärbärget med madrasser kommer att öppna 1 februari i Ryttargårdsskyrkans gymnastiksal. Att detta stänger i april är en signal om att detta inte är en permanent lösning. Ytterligare 850 000 kronor ur kommunstyrelsens reservmedel kommer finansiera detta och till detta kommer kollekt från Svenska kyrkan på cirka 70 000 kronor. Förutom en anställd från Svenska kyrkan kommer ett 20-tal volontärer arbeta i projektet.

Andra åsikter i frågan Jag delar inte fullt dessa debattörers syn på frågan. (Lotta Edholm och Erik Scheller), men snarare dessa debattörers lösning (Stina Bengtsson) och svar (Fredrick Federley). 

Enade är vi starka

Idag hölls en manifestation "Solidaritet för religionsfrihet" på Sergels Torg. Ett jättebra initiativ tycker jag. Man försökte lägga politiska åsikter åt sidan och bjuda in gäster brett och de tre stora religiösa enheterna i Stockholm; Svenska kyrkan, muslimska församlingen och den judiska församlingen var representerade.

Tycker synd att många missade poängen med initiativet, det tvärpolitiska och det tvärkonfessionella, och istället för att enas i denna viktiga fråga, försökte övertala människor att INTE stötta denna manifestation. Se själva här.

I alla fall så var en utav de medverkade, centerpartisten  Johan Hedin på plats och höll följande viktiga tal: Tal från Johan Hedin.

Ingen vila efter all jul- och nyårsmat!

Efter trettondedag jul var det back to business igen. Dagarna har varit fullspäckade och det känns som att jag springer från möte till möte.

Det är som sagt valår! Det är till och med SUPERvalår eftersom det inte är ofta som val till Europaparlamentet sammanfaller med val till riksdag, kommun och landsting. Det innebär att valrörelsen börjar tidigare för partierna. Den 25 maj är det val till europaparlamentet och den 14 september är det "vanligt" val.

Är man som jag inblandad i centerrörelsens alla nivåer; lokalt, regional och nationellt, kan man räkna med många möten. Det gäller planering inför kampanjer, skissning av valprogram, nomineringsmöten, extra stämmor, nämndsammanträden och mycket mycket mer.

Denna vecka har jag även två stycken två-dagarsinternat. Den första är med den politiska ledningen i Landstinget i Östergötland och därifrån var jag hemkommen idag. Vi hade bokat in oss på vackra Husby Säteri i Söderköping. Vi planerade kommande halvår och skissade på framtida politiska organisation för landstinget. Första kvällen avslutades med ett underhållande music quizz.

Imorgon inleder det andra internatet och kommer att vara på Sikargården i Simonstorp. Då är det dags för Centerpartiets landstingsgrupp och toppkandidaterna i landstingsvalet att träffas och spåna tillsammans inför valåret.

Vilan får vänta!

Mentorskap åt ungdomar

Igår hade projektet "Face to face" sin avslutning. Det var ett projekt initierat av Byrån mot disktriminering i Östergötland. Deras syfte var att låta ungdomar med utländsk bakgrund träffa lokalpolitiker i Norrköpings eller Linköpings kommun. Jag har alltså under hösten haft en s.k. adept som kunnat följa mig i mina politiska uppdrag. Vi har fikat vid ett par tillfällen för att kunna diskutera om vad det innebär att vara politiker. Vilka väljer att bli politiker? Hur kommer man in i politiken? Hur gör man om man vill påverka i samhället? Det var många frågor som ställdes av min adept och jag försökte svara så gott jag kunde.

Det var ett jättespännande projekt som verkligen tog tag i det problem vi ser idag. Att allt färre ungdomar engagerar sig politiskt. Att ungdomar med utländsk bakgrund tycks ha svårare att engagera sig i lokalpolitiken än svenska ungdomar. Att lokalpolitiker med utländsk bakgrund är underrepresenterade i 10 av Östergötlands 13 kommuner. 

Byrån mot diskriminering är en ideell förening som arbetar för mänskliga rättigheter och mot diskriminering. Idén till projektet föddes i samband med att underrepresentationen av ungdomar med utländsk bakgrund i lokalpolitiken uppmärksammats som ett demokratiproblem av flera av Byråns egna styrelseledamöter som själva är eller har varit engagerade i lokalpolitiken. 

Genom mötena skulle ungdomarna få en inblick i hur olika politiska beslut fattas, hur man kan engagera sig politiskt, eller hur man får möjligheten att framföra sina synpunkter kring frågor som rör ungdomsfrågor i kommunen. Ungdomarna som deltog i mentorskapsprogrammet var alla utlandsfödda eller hade utlandsfödda föräldrar och hade själva anmält sitt intresse av att delta i mentorskapsprogrammet. 

Inför varje mentorsträff förbereddess ungdomarna, genom att i grupp diskutera en aktuell fråga i kommunen kopplad till mänskliga rättigheter, diskriminering och ungdomars situation, frågor som de sedan kunde ta upp med mig under mentormötena. 

Sista träffen var en gemensam middag med efterföljande utvärdering. Under middagen hade alla partier även möjligheten att presentera sitt partiprogram. Det var ett väldigt bra arrangerat projekt som förde samman ungdomar med utländsk bakgrund med lokalpolitiker. Jag kommer ha fortsatt kontakt med min adept, Alen. Lika mycket som han lär sig av mig, lär jag mig av honom.

Vad händer om ryssarna kommer?

I helgen deltog jag på Frivärlds utrikespolitiska seminarium. Frivärld är en relativt ny borgerlig tankesmedja som bedriver opinionsbildning inom utrikes­- och säkerhetspolitiska frågor. Verksamheten syftar till att stimulera och bredda den utrikespolitiska debatten. De skriver på sin hemsida att deras verksamhet är strukturerad kring tre temaområden: säkerhet kring Östersjön, hot mot den liberala demokratin, och näringsliv och utveckling.

Litauens ambassadör Eitvydas Bajarunas

Efter några inledande ord av Frivärlds chef Stefan Olsson och ordförande för Frivärlds stygrupp, Mats Johansson, startade dagen med Litauens ambassadör Eitvydas Bajarunas som tjänstgjort i utrikesministeriet sedan 1994 och arbetat inom bl.a. Försvarsdepartementet och Nato. Hans senaste uppdrag var som chef för Utrikesministeriets politiska enhet, vilket avslutades 2011 när han blev ambassadör i Sverige. Ambassadör Bajarunas tog oss tillbaka till början av 90-talet när Litauen deklarerade sin självständighet från Soviet. I över tio år kämpade de baltiska länderna för att komma in i både EU och NATO.  Den 29 mars 2004 blev Litauen medlem i NATO och några månader senare, den 1 maj 2004 blev Litauen medlem i EU. Idag är Litauens största utmaning kopplad till landets energiförsörjning. Målet är att kunna bli självständiga i den mån att de inte behöver förlita sig på Ryssland för att få energi.

Generalmajor (em) Karlis Neretnieks

Andra föreläsningen hölls av självaste generalmajor (em) Karlis Neretnieks. Rubriken var ”Har Sverige skapat ett säkerhetsvakuum i Nordeuropa?” Även här fick vi en tillbakablick i historien för att förstå hur vi hamnat där vi är idag. Enligt generalmajor Neretnieks så ger svenskt territorium både Ryssland och NATO avgörande fördelar – vi kommer bli indragna vare sig vi vill eller inte. Vi vet det, NATO vet det och Ryssland vet det! I frågan om signalspaning svarade han att det är en självklar del av uppdraget, information behöver bytas med andra länder, det här är inget nytt under solen. Angående det svenska försvaret säger han att Sverige kan försvaras i ca en vecka förutsatt att ca 50 miljarder kronor tillförs fram till ca 2023!

Johan Lundberg

Tredje passet gästades av Johan Lundberg som berättade om sin bok ”Ljusets fiender”. I korta drag handlar den om hur svensk utrikespolitisk mediabevakning är inkonsekvent i sin syn på diktaturer och extremiströrelser. Exempel på journalister han tar upp är bl.a. Karl Vennberg, sedermera kulturredaktör på Aftonbladet, som 1936 hävdade att friheten »bara leder till trist förfall« och som gladdes åt att »Hitler och Mussolini har gett sitt lands ungdom något att leva för«.

Henrik Sundbom, chefredaktör för Frivärld Magasin

Som avslutning på dagen fick vi höra Henrik Sundbom, chefredaktör för Frivärld Magasin, argumentera för vad det egentligen är som skapar utveckling i fattiga länder. Föreläsningen baserade sig på hans rapport ”Made in Bangladesh” som syftade till att visa hur textilindustrin lyft miljontals människor ur extrem fattigdom. Mellan Fair trade och Free trade skulle han utan tvekan välja det sistnämnda.

För att veta mer om Frivärld, kan ni gå in på www.frivarld.se. 

LYMEC-kongress i Bukarest

Lite sent kommer här en sammanfattning av mitt deltagande i LYMEC-kongressen för några veckor sedan.

Det var alltså den 14-17 november som unga liberaler från hela Europa samlades i huvudstaden Bukarest, Rumänien för LYMEC:s höstkonferens. Deltagare kom ända från Irland i väst till Vitryssland i öst. Jag åkte dit för Centerstudenters räkning tillsammans med Christoffer Rosendahl, tidigare vice ordförande för Centerstudenter.

Kongressen inleddes med ett brinnande tal av LYMEC:s president Jeroen Diepemaat och Christian David, rumänsk senator för PNL. Både uttryckte sin optimism inför det kommande europaparlamentsvalet. Efter ett lyckat öppnande av kongressen gick man över till några formaliaärenden som snabbt kunde klubbas igenom.

Lite omstuvningar i programmet gjorde att vi behandlade LYMEC:s valmanifest som första ärende. LYMEC:s valmanifest innehöll 7 konkreta punkter om vad vi ville förändra i Europa. Bland annat ville vi se mindre byråkrati, uppmuntra till sunda finanser hos medlemsstaterna i EU och starkt skydd för de mänskliga rättigheterna. Dock fanns det en punkt om informationsdelning som bekymrade oss vilket gjorde att vi avstod från att rösta. Den gick igenom med stor majoritet.

Förutom valmanifestet, hade vi ett antal resolutioner att debattera om. Sammanlagt 17 resolutioner hade skickats in, varav en var sent inskickad men godkändes för att den var av en akut karaktär och fick därför behandlas. Det var en salig kompott och vi diskuterade alltifrån diplomaters immuntillstånd till Ukrainas tillträde i EU. Det var ändå tydligt att asyl- och flyktingfrågor var ett hett ämne som engagerade och lockade många till talarstolen.

Under kongressen hälsade vi European Youth of Ukraine välkommen in i den liberala familjen som fullvärdiga LYMEC medlemmar och Jeunes Radicaux de Gauche of France som Associate Member.

Nästa kongress kommer att hållas i Zagreb, Kroatien i juni 2014. För att veta mer om LYMEC, kan du gå in på: http://www.lymec.eu/