(Foto: Sweden.se)
Idag är det Midsommarafton. Även om jag inte firar denna dag på samma sätt som jag gjorde på lågstadiet, med små grodorna-dans runt midsommarstången, så känner jag mig ändå lite extra svensk en dag som denna. Det är en högtid som vi alla svenskar känner till, vare sig vi firar den slaviskt eller inte. Vi associerar den till sommar, blomsterkransar i håret, snappsvisor, midsommarstänger, sill och potais, folkdräkter, jordgubbar... och ja, fylla.
Är vi utomlands och ska berätta om svenska traditioner, finns nog Midsommarafton och Kalle Anka på Julafton högt upp på listan och är oftast något vi stoltserar med.
Född och uppvuxen i Sverige, kan jag inte annat än att kalla mig svensk. Men som svensk har även jag en bakgrund och en historia med mig i vardagen. Min identitet är så mycket mer än att vara svensk. Jag har föräldrar som är födda och uppvuxna i Kina och Vietnam. Jag har spår tillbaka till både Kambodja och Frankrike. Jag är mörkhårig och har bruna ögon. Jag är svensk.
Reser jag utomlands uppfattas jag annorlunda. I Frankrike har de en stor andel sydostasiater, vilket har med den franska kolonialtiden att göra. Franska Indokina hade områden mostsvarande dagens Vietnam, Laos och Kambodja. I Frankrike uppfattas jag som asiat. När jag studerade i USA ett år upptäckte jag en annan kategorisering. I USA tillhörde jag automatiskt "the Asian-American community". Det fanns inte på kartan att jag skulle kunna vara en fransyska eller amerikan. Därför är det så tryggt att jag bara kan vara svensk i Sverige. En svensk med rötter i Asien.
Vill passa på att dela med mig av en video som illustrerar hur det kan gå till när någon vill veta var jag kommer ifrån: What kind of Asian are you?
Trevlig midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar